Dowerfamiljens verklighet

Respekt för livet

2012-02-23T21:22:00.004+01:00

Idag önskar jag att det fanns en smärtlindrande salva att stryka på en trasig själ. Jag önskar att alla fick känna lycka och inte ofattbar sorg. Att livet var rättvist och snällt. Inte gränslöst sorgset.
Jag tänker så mycket på familjen E. Inget som sägs kan lindra, inget som sägs kan hjälpa. Det enda vi kan göra är att visa respekt för livet. Att ta hand om det som är här och nu, att uppskatta och njuta. Att inte vara småsint och göra tuppar av fjädrar. Respekt idag är att vara tacksam för allt som är så himmelskt bra även om det är stojjigt, rörigt, fullt av omaka strumpor, argsinta små ungar och lite motgångar. So what, det är ju livet. Gå in HÄR och kämpa ihop med denna lille krigare. Ingen kan göra allt men många kan göra stordåd.

Skidor på!!!

2012-01-31T18:35:00.006+01:00

Alla tyckte det var lite konstigt med ett par goggles som var ute och åkte helt själva i backen. Men så såg de en jättestor hjälm och sen något litet orange som satt under hjälmen, och förstod att jag hade fått följa med.
I backen var det var så här fint. Och helt plötsligt så glömde man bort att halva vintern varit en enda stor gråzon. För nu blev det vitt och kallt så vi teg.

Dagens hinderbana

2012-01-26T12:49:00.004+01:00

Bara för att ni riktigt ska förstå de frestelser jag ska motstå varje dag på jobbet ska jag guida er genom min gårdag:
Vi börjar i fikarummet, helt jämte matlistan, där det ligger lite små kakor och säger "god morgon - ät mig"!

...vi går vidare bort i Loungen och ser man på, där har någon hällt ut små chokladgrejjer från SP...

...för att passera lilla pentryt på vägen till kontoret. Jaadå, lite kakor...

...och i konferensrummet 5 meter från mitt skrivbord tronar denna lilla gottehög...

...avslutningsvis öppnar vi kylskåpet och hittar då Idas fantastiskt fina morotsmuffins...

...tätt intill kartongen med semlor.

En jävla hinderbana helt enkelt.

Dagens utmaning

2012-01-24T22:31:00.005+01:00

Besatthet som jag kämpat med under dagen:

- Att inte gå in i konferensrummet och äta upp först 1 och sen 21 Twist till.

- Att inte gå ner i fikarummet och äta en kvarglömd semla från Oves födelsedagsfirande igår.

- Att inte dricka mer än max 3 koppar kaffe före själva kafferasten kl 10.00, allt för att glömma besattheten av Twisten där upp.

- Att inte äta varken bullen, kakorna eller kexen som fikades på hos Elle denna eftermiddag.

Jag är sjuk! Jättesjuk i sockerberoendesjukan. Men nu ska den faen bort.

Så vad har framkallat ytterligare ett försök? Igen. För kanske 32:a gången på ett år.
Ett tandläkarbesök som gjorde ett relativt djupt intrång i januariekonomin. Ett hål! Jag har inte haft hål på 25 år. Men nu? Samvetsfrågan ställdes såklart där i det kala vita rummet. "Småäter du?" Vad svarar man på det? Ja ungefär en gång i halvtimmen och gärna något som är saftigt indränkt i socker... Jag sa givetvis nej. Men min hjärna visste att jag ljög och att det kanske har något litet med hålet att göra. Så därför...

Ojdå, det funkade visst inte...

2012-01-03T23:50:00.000+01:00

Nä hörrni, det där gick inte alls. Gorbatjov på TV. Micke i soffan. Barnen i sängarna. Dags att traska upp en våning och ladda inför ytterligare en dags ledighet. Det är så gött!

2012-01-03T23:44:00.003+01:00

Ledigheten börjar bli en skön vana. Ingen stress att sova. Ingen stress att vakna. Allt sker lite som det faller sig. Tänkte göra fint här inne. Men upptäckte att jag inte har några fungerande licenser på varken Indesign eller illustrator. Som om det hade hjälpt. Jag är handfallen. Men så hittade jag det här istället? Hur blev det då?

Turboeffekten

2011-11-17T23:38:00.004+01:00

Intressant när turboeffekten tar över livet.

8-16.30 på jobbet med (eller egentligen utan) glömd mobiltelefon hemma, sittandes på samma stol i 8 timmar. Gick till skrivaren 2 gånger, till toaletten 1 och kaffeapparaten 3. Inte konstigt jag var kissnödig när jag kom hem.
16.25 hemma och sladdar om i hallen. Ut med ett barn i bilen för gympafärd. De andra två kvar hemma med barnvaktsmormor.
16.55 hemma igen utan dotter men med 2 påsar Mamma Scans.
17.00-17.35 kvalitetstid med en tvilling på varje knä. Vi kollar coola filmer på Youtube.
17.35 far upp i panik. Hjälp vi ska hämta barn nummer tre. NU!!!! Alla tre springer ut i bilen och kör så det ryker. Hinner i tid.
17.55. Hemma igen. Lagar till de stackars ynkliga Mamma Scans, kör frågesport vid bordet. Alla svarar i mun på varandra och blir osams. Följt av disk, bada, borsta tänder, läsa saga, krama, berätta en sak, säga hej till micke som kom hem, krama, trösta, släcka.
20.15 Går in på andraskiftet med en uppkoppling lika effektiv som ett rep.
23.45 Andraskiftet får härdsmälta och går och lägger sig.

Imorgon - same same but different.

Behöver en bra ögoncreme bums och lite brun utan sol plus eventuellt även en korsett. Det kan kanske lura någon att ge intryck av en utvilad, pigg och välvårdad 3-barnsmorsa.
Herregud, tiden bara rinner iväg. Jag kommer vara 65 innan helgen är slut.

Natt vänner. Vi hörs igen.

prova prova

2011-08-04T22:39:00.007+02:00

Ska bara prova prova lite hur det var att blogga. Bara lite grann. Saknar´t lite. För vet ni vad som är det bästa med att blogga? Jag vet. Förutom att man kan tjäna pengar på sin blogg, vilket är en helt annan business, så är det välgörande för nöjsamheten. Att sitta i lugn och ro (utopi) på kvällen och fundera på vad som egentligen hände där mellan 6.30 och 23.00. 16,5 timme måste ju ändå innehålla något. Vad som. Dåligt eller bra, långtråkigt eller skitkul. Skit samma, men något har ju hänt. I tjurigt läge kan en dag lätt avfärdas med ett flyktigt fy fan. Men tänker man till lite så blir det ganska många plus ändå. Eller så kan minusen på något vis ändå svikta mot plus. Bla bla... jag är inte bra på rationella förklaringar men vad jag menar är kort och gott att det är bra att reflektera lite. Om man sen vill göra det öppet eller inte är ju en annan fråga. Och den frågan har jag inte svaret på.

Men vi hörs säkert.

Plus-plus megadelux.

2011-06-09T18:53:00.000+02:00

Sannerligen, idag hände det!

Summerat

2011-06-08T22:58:00.005+02:00

En halvrisig dag som förvandlades till något riktigt bra tack vare (håll i er - prettovarning - men älskar't)
- Strålande solsken
- Kvällsmat vid sjön med egna plus inlånat barn
- Spontanbad helt jämte kvällsmaten vid sjön
- Kvällssaga på balkongen med tre nyduschade finungar och husets alla kuddar
- En skål smågodis helt för mig själv

Sannerligen kunde livet varit av en betydligt sämre kvalitet.

Nea tog med sig Nova på kvällsmat till sjön...

... och somnade sen på balkongen.

Har varit i Bryssel i helgen och inte påbörjat mitt nya hälsosamma liv. Det tänkte jag göra en helt annan dag. Eller ärligare är väl att säga att jag tänker göra det varje morgon. Faktiskt är det det första jag tänker på; att idag kommer det hända!
Men så kommer man till jobbet. Och då händer det sig istället att Amin ska gå på föräldraledigt och "firar" av sig med tårta. Möjligheten/karaktären att säga nej? Den existerar bara i fantasin. Sen kommer man hem och hittar skålen med smågodis som vädjar om att bli uppäten. Och eftersom jag redan förstört dan med tårta är det lika bra att köra på och få även godiset avklarat.

Men imorgon!!!

En helt vanlig tisdag...

2011-05-25T21:33:00.006+02:00

...kan man få ha tur att spendera här... På Waldemarsudde i Stockholm. Tillsammans med människor som drivs av passion och som kör och satsar allt - hellre än att kompromissa. Stentufft.

I morse; Höll på att missa flyget hem från Stockholm, inte pga askmolnet utan pga att jag missat avgångstiden. Av en händelse pratade jag med Resia som upplyste mig om att vårt flyg gick om knappt 2 timmar. Bråttom bråttom, ilfart i taxi. Hann köpa med oss varsin kartong pizzaslicear från Pizza Hut och äntrade planet med kraftigt ostindränkt medhavd pizza. Åts upp innan planet ens hunnit lyfta. Sov sen som en klubbad oxe. Hem, lite jobb och hämtning av barnen som var och hälsade på sitt kommande fritids. Firade mammas födelsedagskalas och nu alltså dags för fikonträdet att få en plats i våra liv.

Från snittar och bubbel till fikonträd på mindre än 24 timmar. Passion och inga kompromisser...
Sov gott vänner.

Onsdag - i all enkelhet.

2011-05-18T22:05:00.004+02:00

Det fina med att alla bloggar så flitigt är att har man inte tid för eget bloggande kan man alltid stjäla ett inlägg från någon annan; Igår var jag här.

På en konferens som jag tillbringade mer i telefon än någon annan dag de senaste månaderna. Så blir det ibland. Dvs inte alltid som man tänkt sig. Men bra ändå. Bara annorlunda.

Kom hem sent sent till min svägerska/socialhjälp/frisör/barnvakt som satt uppkrupen i vår soffa insvept i 3 lager filtar. Pannan har stannat, Micke är borta, värmen är avstängd, veden är slut i kombination med taskig Sverigevärme. Men hon var ändå uppåt så vi satt där i soffan, hon under filtar och jag med jacka, och slog ihjäl ännu en sen timme. Det finns så mycket att prata om. Förstår inte när man ska hinna igenom allt. Någonsin. Det finns så mycket som är konstigt i livet. Och så mycket bra. Det kan man väl ändå älta i evighet amen. Eller är det bara jag som är sådan?

Äh, ta hand om er och sov gott.

Slösa inte bort livet

2011-05-16T20:47:00.003+02:00

Har fått så många tankeställare de senaste veckorna att jag snart inte kan tänka mer. Livet är så skört och bräckligt. Att inte handskas med det varsamt medan man kan är ofog. Att inte uppskatta det lilla i det stora är slöseri med tid. Att inte älska och ta hand om sina närmaste oförsvarbart.

Tankarna snurrar, jorden snurrar, huset är fullt av sovande barn och jag är lyckligt lottad.

Kram

Ogräs vs Moi

2011-05-08T12:02:00.003+02:00

Hade jag haft lite mer koll på mina grejjer hade jag kunnat ladda in hur mycket bilder som helst. En blogg med bara text känns föga inspirerande. Men nu råkar både laddare och kortläsare vara spårlöst borta - så no pics.
Föreställ er istället följande: 22 x 2 meter totalt översållat med kirschkål. Det är nämligen i den där rabatten jag håller till idag. Mina grannar skrattar åt mig. Men något ska man väl ägna söndagen åt. Mike lägger i bryggan, barnen är utpridda på kalas och hos grannar. Och vad fan gör jag - rensar ogräs som jag ändå inte kan vinna över.

Safari by Ljungsarp

2011-05-07T22:25:00.003+02:00

Ljungsarp - Ulricehamn 3,5 mil, lördag kväll 21.00-21.30

- 3 st älgar
- 1 st tjäderhöna
- 11 st rådjur
- 1 st katt
Dessutom, får, kossor, hästar, blandade småfåglar.

Känns fint att bryta bloggtystnaden med breaking news av denna kaliber!

Plötsligt händer det

2011-04-12T18:25:00.005+02:00

Den här gången ska jag inte åka förbi flygplatsen långt ute på R40. Jag ska svänga höger.

Lite risig uppdatering här inne. Ämnen saknas inte, egentligen inte heller lusten. Möjligtvis tiden, men det handlar ju mer om prioritering. För tid finns - om man vill.

Har en finfin vår framöver med mycket kul resor både i jobb och privat. Börjar imorgon kl 04.30 när taxin kommer och hämtar mot Landvetter för vidare färd mot Milano.
Några intensiva dagar i samband med Salone del Mobile och allt som händer i samband med den. För Bolons del händer det en hel massa.

Väskan ska snart packas. Tidsoptimisten har talat. Men what the h...., klockan är inte 04.30 än på länge. Och jag vet var passet är. Bara en sån sak!

Prioriteringar

2011-03-02T21:35:00.004+01:00

Idag hade jag ett telefonmöte inbokat på fm. Ingen ringde, men det kom ett mejl efter 10 minuter;

"Mötet före blev försenat och nu har han har gått på lunch med drottningen".

Vad är det för prioritering?

VAB och sånt

2011-02-21T20:54:00.002+01:00

Kallt, kallt, kallt. Glad över att jag begåvats med ett intresse för skidåkning så vintern är till någon nytta. För trots att jag är stort fan av långisar och kyla så börjar jag snart vekna. Kan ha med dagsformen att göra. Har varit hemma och VAB:at med tre av tre möjliga. Har zappat mellan barnen och jobbmejl och en ringande telefon, pingisbordet, spisen, dammsugarn, köksbordet, skafferiröjj, jobbmejl, telefon, gos i soffan, fotbollsmatch, mejlen, telefonen osv osv osv...Ni hajjar. Ibland känner man sig mer än lovligt schizofren. Barnen vill ha full uppmärksamhet och det vill såklart den i luren också ha, som inte har en aning om att jag är hemma med sjuka barn.

17:30 - ut i backen för slalomträning med Jack. Fint med friskluft. Men nu känns det dimmigt i skallen. Febrigt i ögonen och ajaj i benen. Sängen nästa. Imorgon är jag jättefrisk!

Kreativitet

2011-02-18T21:57:00.003+01:00

Någon har visst lekt lite...

Flowers

2011-02-18T21:46:00.007+01:00

Torsdagen började på minus men gick snabb över i plus tack vare denna fantastiskt vackra blomsterbukett. Det droppar in blomsterbud lite då och då på jobbet. Oftast, faktiskt ganska aldrig står mitt namn på, men just denna dag som började så grått var den bara till mig och genast blev det rött och varmt igen. Det var inte Mike som varit i farten, han har deklarerat tydligt att blomsterbud inte är hans grej, utan Bolons partner i London som var hos oss ihop med engelska arkitekter förra veckan.
Vilken fin start på dagen! Mer blomsterbud åt folket!

Early bird

2011-02-18T07:33:00.003+01:00

Mmm eller Zzzz. Vet inte riktigt vilket. Båda passar.
Mellan 19 och midnatt igår bjöds vin, mat och tjöt runt bordet. Tror vi hade längtat lika mycket allihop. Finns mycket att ta igen när det gått 2 månader sen sist. Mysigt och otroligt kul. Inte en tyst sekund på 5 timmar. Klockan blev mycket innan ögonen slocknade. Däremot var den inte så mycket när de vaknade igen. Har tagit en ledig dag, Mike och barnen har sportlov och jag längtade efter mys. Passande dag... Love har feber för 5:e dagen i rad, Nea vaknade mitt i natten med feber hon också. Gick ner, tände en brasa och tog fram datorn. Jobbet tog visst inte sportlov idag. Lite pill och fix innan frukost så hoppas jag saker och ting faller på plats.

Bloggen håller på att ändra form, men hann inte klar och jag blir fan förbannad över att jag inte vet hur man gör. Men jag kommer igen...

Leker

2011-02-15T21:55:00.006+01:00

Sitter i soffan med en feberhög Love jämte mig. Kliar honom på ryggen med en hand och leker lite med bildprogram med den andra. Jag är ingen hacker, inte min chef heller, men hon har listat ut grejjen med bildcollage. Har nu fått de djupaste kunskaper av henne i detta ämne så nu ska ni få se collage mina vänner. Om ni orkar hålla ut. För nu ska jag bära upp barn och placera ut dem i diverse rum och sängar. Sen ska jag placera mig själv i detsamma och sova stenhårt till imorgonbitt.

Bilderna är från i söndags. Pimpel och fotboll på sjön. Uselt resultat men strålande sol.

Whats up?

2011-01-16T13:17:00.003+01:00

Hej, vad gör ni ute i stugorna?

Sitter just här på en stol och funderar på hur krångligt det är att bli av med saker på Tradera. Samtidigt som Nea och hennes lilla kompis Olivia har bytt om till bikini och leker simhall i soffan. Funderar inte bara på Tradera utan på ungefär en miljon saker till. Stort som smått. Lättsamt och tungsamt. Som livet är i stort. Lite upp och ner. Blandkompott. Och nu börjar badbrudarna bli hungriga så det är väl bara för gammelmorsan att ställa sig vid spisen. Funderar även på om det går att springa idag och om jag ska ta upp tråden jag tappade i mitten på september när jag toppade mig (inte svårt att toppa den här formen) inför Lidingöloppet. Kan man springa idag? Eller rättare sagt bör frågan ställas; kan man med att springa i dagsljus på stadens trottoarer? Till allmän beskådan. Jag vet ju att jag kommer besvara frågan med ett nej. Men fundera kan jag. En stund till. Nu mot spisen. Vi hörs igen ;-)

Gillar´t

2010-11-28T20:48:00.007+01:00

Tiden går...
Har suttit och titta på gamla filmer (allt är relativt men i vår värld ca 5,5 år gamla) med start från Jack och Loves första dagar fram till Neas första år. Både jag och Micke har suttit med tårar i ögonen i soffan mitt bland våra fascinerade ungar som verkligen gillade vad de såg på TV.
Men vi har inte gråtit hela helgen, vi har haft det jättegött. Kommer snart tillbaks med mer om det. Ska försöka gaska till den här bloggen med lite bilder också, inte bara ordbajs. Det blir rätt tråkigt utan va? Bara mitt dravel. Men för min hjärna är dravlet bra. Jag gillar´t. Jag gillar jättemycket att jag kan gå tillbaka och läsa om hur vi hade det för 1 år sen och för 2 år sen. Det är ju det som är grejjen!

Nu tillbaka till listorna. Försöker få lite struktur på veckan som kommer. Det börjar arta sig. Går extremt bra i nymålad kökssoffa vid nymålat bord och med nyinköpta kuddar från Oddbirds, tillverkade av helt fantastiskt vackra Vietnamesiska folkdräkter. Och nu hade det passat med en bild på detta eller hur? Fixar´t sen - imorrn. Ska bara sladda förbi Expert och köpa ny kamerasladd som av en händelse inte ligger där den brukar. Och ingen annanstans heller för den delen...

Ung & bortskämd

2010-11-17T21:50:00.003+01:00

Det finns ju helt klart en mening med generationsboende. Och då tänker jag inte bara på oss och våra barn. Det är ju annars en ganska vanlig variant.
Idag jobbade både jag och Mike sent. Mamma hämtade barnen på dagis. Med sig har hon två hundar OCH hon har bakat bullar och samlar hyfsat många pluspoäng genom att inleda med fika. OCH hon har handlat OCH förberett kvällsmat OCH lagar även till densamma. Att komma hem till ett upptänt hus innehållandes en mor, ett par hundar och omkring 3 barn som hälsar välkommen hem är världsklass. Jag känner mig lite som en deltagare i "Ung & Bortskämd", bortsett från ung.

ojoj

2010-11-15T22:11:00.005+01:00

Inser vad som gör livet värt att leva så fort jag öppnar dörren och kommer hem. Ett levande hus fullt av barn, hundratals stövlar, damm, smuts, grejjer, tvätt, onödiga saker, för många skor, för lite tomma ytor och ett överflöd av känslor som yr åt alla håll och kanter.

Har just sett "Mina vänners liv" eller vad heter serien? Hur som helst så får jag ångest av den. Fast det är helt vanliga liv. Jag är ömhudad idag. Kryper in i kokongen, snusar på barnen och stänger av världen en stund.

Kommer det någon snö eller?

2010-11-14T22:15:00.003+01:00

Är sjukt sugen på att åka skidor. Skulle bott på helt annan breddgrad. Där det finns mycket snö och branta berg. Vad är det här? Regn??! Ge oss lite snö!
Frågade Love innan han somnade hur han ville att nästa vecka skulle bli. "Jag vill att det ska komma snö"! Hurra, han har fattat. Sitter och knapprar på nätet efter skidresa i mellandagarna eller över nyår. Kriterierna är hårda. Inte för långt (åksjuka barn), inte för brant (har tre barn som inte har lärt sig åka slalom än), gärna bastu, bad och stora rum... Har ev hittat något som funkar. Får se var det kan sluta.

Rapport från kökssoffan

2010-11-14T19:08:00.006+01:00

Sitter kvar i köket. Har baxat in en kökssoffa och nytt köksbord (loppis så klart och ärvt) och det blev så mysigt att jag blev sittande kvar.
De 3 musketörer har förpassat sig själva till tv:n och djursjukhuset. Mike tränar fotboll. Det ser ut som ett smärre krig i köket. Hemtrevligt kan man kalla det... Här bor det folk, en hel massa människor som lämnar spår efter sig precis hela tiden. Kapitulerar, sippar vidare på teet. Sneglar mot glöggen... Det är precis lagom mörkt för glögg.

Känner mig väldigt väldigt dåsig i hela kroppen. Borde vara piggare. Har tankat massor av energi i helgen. En vända till Göteborg med systrarna Fritzson är en dubbel dos vitamininjektion i sig. Konstaterade krasst att det blev alldeles för stressigt. Åkte buss ner vid 8 i går morse. Åt frukost till 12 i djupa härliga soffor. Lite affärer på det, men blev sugna på lunch. In på myllrande Soho. Vin, lite granna mer vin och hoppsan, bussen går hem om 30 minuter. Gjorde en hetsig 20-minuters shopping och sprang till bussen. 6,5 timme i Gbg där 4,5 tillbringades i sittande läge. Minsann. Vi gjorde inte butikerna rikare men likväl sinnet. Fortsatte direkt hem till Charlie för kvällsmat och bastu.

Söndag i fars tecken såklart. ICA var hett på morgonen. Mötte många med samma tanke. Färskt bröd till pappa... Piffade upp frukosten på sängen med en fisketidning och sen drog vi till farmor och farfar, bjöd dem på lunch och hämtade hem ovan nämnda köksbord och kökssoffa, i vilken jag för övrigt tillbringat hela kvällen. Ett nytt favvohäng i huset. Det är riktigt riktigt mysigt.

Ny vecka, nya möjligheter... öh. Nya möjligheter att börja mena något med att säga det. Jag börjar anta formen av en överkokt makaron. Det är inge bra. Men det är långt till nästa års Lidingölopp. Lite för långt för att det ska ha någon effekt redan nu.
Imorgon ska jag leta upp motivationen. Imorgon är dagen när allt ska bli bättre... nä va fan, jag hittar bara på. Det kommer inte hända. I morgonkväll kommer jag sitta på samma plats och tänka samma sak...

Långisar och vinterdäck

2010-11-10T21:17:00.004+01:00

Nu kan man sjunga långkalsongens lov igen. Underbart. Långkalsongen just. Snön gillar jag också men skotta ogillar jag intill bristningsgräns! Ändå var det just det jag ägnade mig åt igår kväll. En liten liten pyttestund. Tills Mike kom hem och ordnade till det ganska mediokra resultatet. Han tycker det är kul. Snön fastnar på skyffeln, skyffeln är för kort, nä fy fan. Snö utan att behöva skotta är däremot helt oslagbart.

Har man dessutom ett par vinterdäck på bilen så är saken biff. Det hade vi inte igår morse. Gäller då att köra rätt i stan, dvs rakt fram och tillbaka, i sicksack och i största möjliga mån undvika allt som lutar upp eller ner. Vilket i sig är en utmaning.

Ringde i panik till Däckservice. Visst kom in kl 15.30. OK. Då ska vi se, var är däcken? Ringde Micke på jobbet och frågade. Just det, längst ner i källaren, längst in. Äh hur mycket kan ett däck väga. Det går la fort att hiva in dem i bilen. Jag slutar 15.00, barnen ska hämtas 15.15 och jag ska byta däck 15.30. Gott om tid... Flera kvartar till godo. Jodå... Gick det att komma upp på garageinfarten till huset? Nej. Redan lite lätt stressad. Kånkar däck för däck upp från källaren och sen ner till vägen och sen, få se, just det in i bilen. Litet krux. Det är bilsäten i vägen i hela bilen. Alla 7 sätena på plats. Vet att de ska gå att fälla... Hittade rätt knappar. Fällda säten, in i bilen och IVÄG! Hämta barn, in i bilen och IVÄG. Har nu hyrt in sommardäcken på Däckcenter. Kan någon påminna mig om det när jag letar efter dem i april?

Comeback i löppardojjan

2010-10-30T12:12:00.003+02:00

Sitter med två små duvungar framöver mig vid bordet. Nova är här och leker med Nea. Vilka brudar. Coola och glada. Bajs verkar vara ämnet för dagen. De har just hjälpt mig klabba ihop en kladdkaka som står i ugnen och sprider väldoft.

Igår hände något spännande. Istället för fredagsmys vaknade jag upp på Tre rosors väg med löpardojjor på fötterna mitt på bästa sändningstid...

Så här var det... Stog i köket vid 17.30 och smögåt godis. Micke och barnen i rummet jämte. Micke kom på mig och förklarade vilken nivå han ansåg min karaktär befinna sig på. Jag höll med. "Ut och spring istället så fixar jag kvällsmaten säger han. Du har fem minuter på dig att byta om". Han känner mig väl. Får jag betänketid går allt åt hel.... Sladdade upp och i springkläderna, tog lite för mycket trodde det va kallare. Glömde att man visst svettas när man springer. Det är ju ändå 1,5 månad sen jag sprang senast. Och iväg. 35 minuter på ulricehamns gator. Och tänk vad tråkigt det kan vara. Men 35 minuters tråkigt på 1,5 månad är ändå acceptabelt.

Kommer hem svettig och ångande och möter 3 ivriga barn i hallen. " Vi har en överraskning" "vi har tagit upp något varmt till dig och tänt ljus" "kom upp". Följer med upp och blir inledd i badrummet där det vankas ett ångande skumbad med levande ljus. Världsklass!! Lägger mig där medans Mike tar hand om utfodringen av de tre minderåriga i familjen.

Med den behandlingen kan jag tänka mig att springa 5 gånger i veckan!

Hur är det att vara tvillingförälder?

2010-10-20T12:36:00.007+02:00

Foto Louise Eleonore Örtlund

Den frågan får vi inte så ofta längre, den var vanligare när de var små. "Jobbet" var nog mer påtagligt då. Hur gör man när man ammar, matar, söver, leker, överlever?

BVC ringde för några veckor sedan och frågade om vi ville vara med på en tvillingträff för att berätta för nyblivna tvillingföräldrar hur det är att vara just nybliven tvillingförälder, sett lite i backspegelns vy. Jättekul, klart vi är med! Nu börjar det dra ihop sig och det känns som om det är läge att stanna upp och reflektera lite. Hur var det egentligen?

Det fina med att vara människa är att man många gånger glömmer det jobbiga. I alla fall funkar jag så, om det inte är något traumatiskt som inträffat såklart. Men att vi inte fick sova ordentligt på 1 år och 10 månader (det vände plötsligt en dag därför vet jag så exakt). Och då menar jag inte bara att vi inte fick sova ordentligt. Vi fick ta mig fan inte sova någonting. Två barn med kolik följt av grava sömnproblem toppat med nattskräck. Det var ingen dans på rosor och vi bad varandra fara till både varma och avlägsna ställen, där vi gick med varsin kille på armen mitt i natten i ett mörkt hus och möttes i någon dörröppning.

Men vad hände? Jag kan inte riktigt komma ihåg hur det var? I efterhand känns det som att – herregud det var väl inte så länge? Det gick ju över. Men grejjen är, att när du är mitt uppe i det så tror du aldrig att det blir annorlunda. Någonsin.

Jag glömmer aldrig när vi lämnade BB. Stolta och nöjda över att få åka hem efter att ha tillbringat första tiden på NEO. Vi kommer med varsin pytteliten bebis och möter två tanter i dörren. Istället för att säga ”å vad söta” säger de ”å vad jobbigt ni kommer få det, nu har ni minsann fått att göra”. Jag blev skitförbannad! Hormonstinn och arg. Vad är det för sätt!!! Men denna å vad jobbigt-kommentaren som följt med hela graviditeten och fram tills de fyllde typ 3 år blir jag inte ens lite upprörd över längre. För de som säger så vet inte vad de pratar om. Och de vet inte heller att vi kämpade som djur för att få just dessa små korvar. Behandlingar, sprutor, elände, ont, tårar och till slut happiness. Som min svägerska uttryckte det när jag en gång bröt ihop över att allt kändes väldigt mycket med två små barn. ”Du vill ju ha barn och nu har du två, vad är du ledsen för?” Lite hårt, men hård är så långt ifrån hur hon är och det är sagt med glimten i ögat så jag tog till mig. Vem sa att det är enkelt att vara förälder?

Jag är lite drygt en och en halv meter lång. Min mage var ungefär lika bred som jag var lång.

It´s a dirty job but someone has to do it...Amning, sondmatning och flaskmatning var 4:e timme. Dygnet runt. Däremellan en halvtimmes pumpning av mjölk inför kommande matning, flaskdisk och blandning av mer ersättning. Men som de kämpade! Ingen smickrande bild men den är tagen ur verkligheten. Den fåtöljen glömmer jag aldrig!

Sammanfattningsvis så tycker jag som alla andra föräldrar att just vi har de allra coolaste barn man kan tänka sig. Det är speciellt med tvillingar. Och jag är stolt över att vi lyckades fixa matchen!

Från fredag till tisdag

2010-10-19T22:00:00.006+02:00

Lite spots från senaste dagarna. Allt illustrerat med de sämsta bilder man kan möjligen åstadkomma. Men håll till godo.

5 pinnstolar, 5 bästa vänner, 1 torp i en becksvart skog långt ute på landet med massa vin och god mat. Det var inledningen på helgen som gick. Så himla mysigt. 6 timmar på en pinnstol märktes inte ens. Vi blev bjudna till Mias torp i Handvik. Vilket ställe!!! Världsklass.

Johanna, Mia, Charlie och Linda.

Världens coolaste 11-åring har fyllt 11 (såklart). Han heter Martin och ska bli rockstjärna. Vi gör vårt bästa för att hjälpa till, så han fick en elgitarr i lördag när det vankades middag och diskussionsforum hemma hos min bror.

Jag har en övertro på mig själv och loppisar och önskar att jag vore mer hängiven loppisfan än vad jag är. Den önskan delar jag inte med min sambo. Men hur som helst så svängde jag förbi en second hand på vägen hem igår och fyndade en lampa för några kronor. Lite sprayfärg på det så blev den som så här snygg. Även här går våra omdömen isär. Mikes och mina. Men skadan är skedd. Lampan har redan kommit innanför husets dörrar... Och väl här hemma lever man ett säkert liv som pryl.

Höstens sista fotbollsträning skedde utomhus i spöregn idag. Jag och Nea som de hängivna fans vi är till killarna tittade givetvis på. I samma spöregn. Det var blött. Jag försökte få på Jack och Love regnjackor men fick ett "har du sett Zlatan i regnjacka" till svar och la ner den diskussionen. Överraskade sen Mike som jobbade sent ikväll med soppa och goa tillbehör. Det hör inte till hans vanliga inslag i vardagen att bjudas på kvällsmat av mig så överraskningen tog. Det är det fina med att slå ur underläge!

Och så har det varit höst. Har aldrig förstått vitsen med att kratta löv. Förrän i lördags. Man har högarna till att hoppa i såklart. Och sen är det ingen hög längre utan lika utspridd lövsörja som tidigare. Mission impossible.
Och imorgon väntar kvällsmat hos min alltiallo tillika svägerska/frisör/socialhjälp ihop med en salig blandning av andra töser. Vin och gott tjöt att se fram emot. Det artar sig till en bra vecka :-)

Oddbirds och Lager 157...

2010-10-14T21:12:00.005+02:00

1 enda timme tog det att göra åt barnbidraget. Innan det ens har kommit.

Hämtade barnen från dagis och drog raka spåret till Lager 157 med mitt relativt högljudda gäng. Raka vägen till barnavdelningen och sen var det högprioriterad ekipering. skor, kängor, stövlar, underställ, överställ, mellanställ....i all oändlighet.

Lager 157 är ett coolt stället att vara på om det är folktomt och man är mellan 3 och 5 år. Gigantiska ytor att springa gatlopp på. Perfekt för brottning. Ljudet försvinner i evinnerligheten. Dessutom ligger fiket helt välplanerat efter kassan och säljer överdimensionerade chokladbollar som får vilken unge som helst att bli from som ett lamm i butiken. En väl fungerande muta.

Ska nu stryka ett tjockt fett streck över denna rad på listan. Och blunda för de andra som inte fått det feta strecket än.

Har dessutom piffat till soffan med diverse finsaker från Oddbirds. Världens bästa kombination av kreativa människor. Ni är grymma!!!

Finkuddar och finman. Honom tar jag fram när jag vill piffa soffan lite extra.

Denna kommer inom snar framtid hänga på en vägg nära mig. Blir glad så fort jag tittar på den. Det avgör saken. Den får flytta in.

18 eller 37?

2010-10-12T21:51:00.003+02:00

I veckan har vi besök av vår partner i Dubai. Satt och pratade med en av dem, en arkitekt från Irland som flyttade till Dubai med sin fru för två år sedan och som precis fått sitt första barn. Han visade bilder på detta söta underverk och var så stolt. Jag är väl inte sämre än att jag halar upp telefonen och visar bild på min coola trio, varvid han blir helt chockad. "Do you have kids, your not old enough"! En vild gissning från hans sida landade på 18... Varvid jag blir helt skakad. Är det så illa ställt?

Bästa-vänners-fest

2010-10-04T20:28:00.003+02:00

Piggar upp denna avsomnade trötta blogg med en bild på en hoper oerhört pigga brudar. Tagen på "Bästa-vänners-fest" i lördags för att fira Mimmi och Fredrik som smet iväg och gifte sig i våras. En hejdundrande skiva som inte slutade förrän frampå morgonkvisten. Stort tack för den till ett värdpar som var i toppform!

Eftersom jag inte hittar sladden till kameran (som för en gångs skull både kom med och hem igen) har jag snott denna bild från Saras blogg. Hoppas det är ok :-)

Vi ses längre fram när livet slutat gå i speedway-tempo. Kram tills dess.

Bergsbestigning

2010-09-05T21:13:00.003+02:00

Photoshop är väl inte min starka sida. Det blev en jäkla liten bild det där. De är tagna från toppen av skidbacken om det är svårt att se för ett trött öga...

Packade ihop barn och engångsgrill med tillbehör och besteg skidbacken idag. Där satt vi på toppen och grillade korv, stoppade glatt i oss chokladbollar, godis, fika... och tittade avslappnat på alla som besteg berget av helt andra skäl. En mysig fm som slutade lite tumultartat när Irma föll i vattnet och Helena trampade sönder sina solglasögon. Allt inom loppet av 2 minuter. Men fram tills dess kände vi oss som en del av "Sound of Music". Med flisor.

Räknade sen in 7 barn mellan 3,5 - 8 år till kvällsmat. Gissa ljudnivån. Hur gör alla förskolefröknar? Men räknade även in två tjötglada vänner till samma kvällsmat. Avslutade söndagen ihop med Josse och Charlie med barn. Kan det bli bättre än så här, yoghurt, macka, te och lite hederligt tjöt? Lägger mig med lätt hjärta. Och träningsvärk.

15-km Lidingölopp, ingen big deal??!

2010-09-04T21:53:00.003+02:00

Läste igår att den nya 15 km-banan på Lidingöloppet inte är någon utmaning. Den går inte över de värsta backarna och den är inte jobbig... Det lät som ljuv musik i mina öron. Den relevanta frågan är väl bara vem som skrev de där orden. Hoppas det var en 37-årig trebarnsmamma med avdankade benmuskler.

Milen fick sig en släng av mig idag. Tror inte jag gjorde några djupare intryck på den. Möjligtvis där den smeker förbi golfbanan för där var det fullt med folk. Fick ju dra på järnet just där för att behålla lite av stoltheten.

Nyss hemkomna

Velighetens lov

2010-09-04T21:36:00.004+02:00

De som känner mig vet att min velighet är åt helvete jobbigt. Ibland. Ibland går det fort som satan. Ibland blir det inte ens något val. Micke har lite av samma åkomma. Det är ingen bra kombo. Men vi jobbar på det. Idag åkte jag ner och gjorde slag i saken och köpte lampan som jag började tänka på för ett halvår sen. Så eftersom jag inte är på någon bartömning ikväll sitter jag istället här hemma och gottar mig åt lampan som lyser upp i mörkret. Äntligen. Lite väl starkt kanske. Vi har ingen dimmer.

Varför denna velighet? Svårigheten ligger i att veta att man valt det allra bästa. Att det blir det mest rätta. Jag lovar, eftersom jag köpt lampan idag kommer jag hitta en annan lampa imorgon som ev hade bliit liiiite bättre. Ni hajjar, vi pratar om en lampa!!! Hur fel kan det bli, vad kan hända. Kommer solen trilla ner över jorden?

Men då och då chockar vi oss själva. Vi köpte en knallgul tapet med fåglar på. Det tog 3 minuter. Namnen till våra barn däremot... Man har 3 månader på sig att anmäla namn till skatteverket sen sägs det att de ger barnet ett namn. Men det är inte sant. Jag ringde och frågade.

Det tog 15 år innan vi gifte oss. Bröllopsfesten ligger fortfarande och puttrar runt i våra huvuden. Men va tusan vi har bara varit gifta i ett halvår... Allt har sin tid. En fest blir väl inte tråkigare för att den kommer lite långt efter. Eller?

6 månader går fort. Den här dagen skulle jag vilja göra om. Varje dag.

Bartömning vs hemamys

2010-09-04T21:25:00.003+02:00

Mike är och tömmer en bar. Jag tömmer slatten från igår. Same same fast faktiskt ganska olika. Var på ICA och senhandlade en kvart innan kvällsmaten skulle vara klar och hörde hög musik från Bryggan (där bartömningen är). Där stog jag med min ICA-kasse och solen sken och - åkte hem. Men hjärtat ropade lite grann efter att få gå dit och dansa på borden. Nu blev det en väldigt mysig kväll hemma också, med mina tre coola kids framför nyinköpt film som Nea tyckte var lite otäck men killarna väldigt bra. 7-årsgräns. Men va sjutton. Hon är ju 3,5. Och dessutom i målsmans sällskap. Det funkar.

En gräshoppe-alien

2010-08-26T21:31:00.008+02:00

Lyx a la enkelhet. Micke kollar Elfsborg - Napoli med Rickard på våning 1. Jag har tagit med mig datorn och lagt mig i sängen på våning 2. Med mig har jag en film som heter Shrink. Får se hur långt jag kommer i den innan ögonen går i kors.
Det fina med oss småbarnsföräldrar är att vi oftast har vett på att uppskatta även små saker i livet. Små stunder av lyx. Som att det finns lördagsgodis kvar från i lördags (såklart). Ingen film utan godis. Gött.

Min alldeles utomordentligt goa mor hämtade barnen på dagis idag så jag kunde ge mig raka vägen in i de halvsvettiga springkläderna. Nu är det bara att nöta som gäller. Och jag har en bit (en rätt bra bit...) kvar innan jag blir någon form av Evy Palm. Men skam den som ger sig, det är en månad kvar. Under har skett förr. Kanske kanske kommer jag orka springa hela (alltså halva) Lidingöloppet. Det är mitt mål. Tiden är oviktig. Men att orka springa hela tiden hade varit en hel seger för min del. Det säger ju en del om min grundkondition... Någon som har en bra spellista att springa till att dela med sig av så säg till! Idag hamnade soul i öronen och det är ju bra men kanske inte hetsar till något supertempo. Som om något nu skulle kunna göra det. Jag har försökt med allt men inget har funkat hittills.

Kom hem till en munter hoper barn, mamma och ett par hundar och så hjälptes vi åt allihop att bära in pellets. Det har kommit 4 pallar. FYRA!!! En går an att bära in. Två börjar bli tråkigt. Fyra är på gränsen till uttråkning. Så vi sköt på de tre sista problemen till en annan dag. Eventuellt sköt vi över dem på husets pelletsaktivist. Han säger att han tycker det är roligt att bära pellets. Jag tror han ljuger.

Nea till grann-Tuva på em, jag och killarna till stan för lite snabba ärenden som gick rätt långsamt i verkligheten. Hem till grann-Tuva för att hämta Nea men finner oss snabbt sittande vid deras köksbord serverade kvällsmat istället. Vilka grannar!

Och den här hittade Anton i trädgården häromdagen. Vardagsdramatik på hög nivå.

En gräshoppe-alien?

En barnkammare

2010-08-26T20:37:00.005+02:00

Nea har flyttat in till killarna. Hon har bott där i en vecka nu och jag tror eventuellt att de kommer att få problem med att bli av med henne. Hennes "säng" är ca 45 cm bred och hon sover på en knölig gammal fåtöljmadrass, eller ja... Men spela roll, hon har sovit hela nätterna i en veckas tid. Hon vill ju ha sällskap för tusan. Jag sover med Micke, Jack sover med Love. Ingen sover med Nea. Så hon tog rättvisan i egna händer och flyttade in. Nu har Love kommit på den briljanta idén att vi ska göra en "barnkammare" av det ena rummet och lekrum av det andra. Och vi som trodde de ville ha varsitt rum!

Lite surr

2010-08-24T21:07:00.004+02:00

Surr surr i skallen. Sitter just och översätter underlag för en nulägesanalys. Jag som inte ens kan stava till korv på engelska. Men skam den som ger sig. Dessbättre är mottagarens engelska inte bättre än min så det kanske kan funka.

Micke ligger och halvslumrar i soffan och plötsligt får jag världens höstkänslor. Mörkt, blåsigt och ja... Jäkligt kan jag inte säga för det tycker jag inte. Men att kvällen tar stopp klockan nio har jag svårt att acceptera. Så jag sitter väl här och knapprar lite till.

Vi har lekt 50-tal idag (vi ägnar oss åt det då och då...) Micke tog med sig killarna på fotbollsträning. Jag tog med mig Nea till - ICA!! Tjejgrejjer och killgrejjer. Och burgarna stog färdiga på bordet när husets män kom hem. Vi uppfostrar våra barn i sann 2000-talsanda. Eller typ. Fast helt ärligt så har killarna aldrig sagt nej till en repa på ICA. Så mycket långa korridorer på ett och samma ställe. Och just idag var det troligen mer lä på ICA än på Marbäcks fotbollsplan. Så fördelningen kändes vettig.

Sprang en mil igår. Det gick inte fort men det gick fan framåt. Hade någon berättat för mig i våras att jag självmant skulle lyfta telefonluren och ringa någon och fråga om vi ska ut och springa så hade jag skrattat högt. Nu skrattar jag högt för att det har blivit verklighet och jag är jäkligt stolt! Med min karaktär är det en hjäteinsats.
Sådärja! Lite självbelåtenhet får avsluta detta. Och förresten så tycker jag politiska debatter på TV bara gör ner de som är med. Vilket kackel! Även om det nog är hög tid att lyssna.

I mål!

2010-08-18T23:07:00.008+02:00

Här är de, gårdagens hjältar. Alla på sitt sätt.

Picknicken efteråt var mödan värd. Mer än vägen faktiskt i det här fallet.

Ett riktigt lopp!

2010-08-17T21:23:00.003+02:00

Nä antingen får jag väcka ordentligt liv i den här avsomnade blogghaverit eller lägga ner. Så här kan vi inte ha det... Började göra så fint här inne men så kom lite annat liv emellan. Att sitta 14 minuter på rad utan störande inslag i tillvaron känns mer som en dröm än verklighet. Nu ligger en trave räkningar och lyser jämte mig på soffan. Måste ta tag i.
Måste (vilket skitord!) även packa väskan för morgondagens oerhört prestigefyllda lopp. Mitt första! Distansen är tyvärr inte imponerande men den ska ändå springas och det ska bli jättekul! Blodomloppet i Jkp imorgonkväll, en liten försmak av det stora i september. Då är det dags att ta sig an Lidingöloppet. En halv bit av det iallfall. Med mig dit följer förutom joggingskorna 4 väldigt goa vänner.

Vad gör man inte för att få lite hotellfrukost! Det kan väl vara värt lite svett...

Hälsosamt

2010-08-08T21:28:00.002+02:00

Idag fick jag verkligen till en näringsriktig lunch för oss.

Chokladboll, äpple, youghurt, russin och kycklingspett. Blandat med lite farmors hembakta kaka.

Komma hem eller åka bort

2010-08-08T18:42:00.006+02:00

Jag vet inte vilket som är bäst. Tror lika fast på helt olika sätt. Att åka iväg någonstans eller komma hem. Förväntan är lika hög åt båda håll. Har just kommit hem från semesterns sista helg. Jag och barnen har tillbringat några dagar i stugan vid kusten och levt ett gött liv i total avkoppling. Förutom en tur till Busfabriken i Halmstad som måste vara stället gud glömde. Ur vuxens synvinkel. Tvärtom ur barnens.

M är i fjällen och fiskar. Kommer hem imorgon kväll och jag längtar. Inte svårt att klura ut att livet drivs av längtan och att längtan gör livet lite bättre. Lite längt mår nog alla bra av ibland.
Har en bonusdag imorgon men börjar jobba på tisdag. Har en kul höst att se fram emot, med mycket fix och trix både hemma och på jobbet. Och när det blir vinter kommer det snö - iallfall någonstans i landet. Bara det i sig gör livet väldigt uthärdligt. Så bring it on bara - hit med lite vardag så ska vi väl kunna sätta lite guldkant även på den.

Vardag med guldkant. Kvällsdopp i Lagmanshaga.

Hur man får kompisar

2010-08-02T23:50:00.004+02:00

Baka bullar och ställ ut dem på bordet så lovar jag att du får hur många kompisar som helst...

Som getingar runt en sockerbit.

Mer jogg

2010-07-23T18:47:00.004+02:00

Alla andra i huset verkar ha drabbats däremot... Micke är ute och springer just nu. Jack och Love också - runt huset. Jag tar tiden. Det regnar. Våra intressen går isär. Jag vill baka.

Sugar och jogg.se

2010-07-23T18:34:00.004+02:00

Sockerinlägget har spelat ut sin roll. Inte så att jag har slutat med socker. Big no no. Det är ju semester för bövelen. Det jag älskar högt i semestertider, spontanfika (några om dagen när det vill sig extra väl) främjar snarare sockerberoendet än tvärtom. Däremot kommer jag på mig själv att egentligen utan att veta hur, sitta på något som heter jogg.se med splång nya inloggninguppgifter. Där kan man, gott folk, mäta upp sina rundor på kartan, föra träningsdagbok och jämföra sig med som det verkar halva Sveriges befolkning. För jogging verkar vara det som gäller. Eller jogging... Löpning heter det väl. Eller lunkning om det ska överensstämma med verkligheten. Ja, det är väl värt ett försök i allafall. Jag hoppas verkligen tävlingsdjävulen hoppar på mig snart. Det gör den i alla andra sammanhang så varför skulle den låta bli just när jag har löpdojjorna på? Än har han hållit sig borta. Ganska jätteborta. Jag kommer på mig själv med att ägna 5 km åt att tänka konstant på hur extremt tråkigt och jobbigt det är att springa. Om några månader ska jag ta mig runt 1,5 mil av Lidingöloppet. Ni hajjar ju dilemmat. Det kommer gå helt åt h...... Men som en av våra klartänkta grannar sa; det viktiga är väl att komma till Stockholm.

Så sant.

Sugar!

2010-05-26T00:00:00.004+02:00

Är på hälsoresa.

Räddningstjänst från Limmared

2010-05-25T23:56:00.002+02:00

Vi har tur som har en mycket väl fungerande räddningstjänst även i Limmared. Den ryckte ut i eftermiddag och styrde upp fotbollsträning, pannkakor samt godnattning och saga. Fantastiskt vilket samhälle vi lever i. Tack :-)

Lite råd tack!

2010-05-24T22:29:00.003+02:00

Det vill sig inte riktigt. En sjuk Mike, tre pigga barn, ett jobb och ett hus och lite annat har återigen kommit emellan mig och le Blog. Konferens på annan ort tisdag - onsdag har skapat en hel del huvudbry eftersom M inte alls är bra. Vår räddningstjänst mormor är och på annat håll, hos barnens kusin så det är bara för M att sätta på autopiloten. Han har några års vana så det funkar säkert. Håller på att försöka ladda över grejjer på USB-minne och ska väl göra någon form av packning också. Och bara säga hej här. Kul att ni fortfarande hänger kvar. Trots sunkig uppdatering.
Hur gör ni alla andra för att hinna ikapp? Sätter ni er någonsin i soffan och ser ut över hemmet och tänker, shit va gött. Allt under kontroll. Eller blundar ni. Eller finns det en ekvation som funkar? Kom igen nu och dela med er av lite kreativa och kloka råd!

Milstolpar

2010-05-17T21:04:00.006+02:00

Nu måste jag undra lite här. Vad är det för kriterier på milstolpar egentligen? Gigantiska förändringar i livet? Är det att fylla 96 år eller är det att få frukost på sängen av sina barn för första gången eller är det att ta sommarens första uteöl med grannarna? Så här med helgens facit i hand så känns det som om vi bara slagit ner milstolpar hela helgen. Några eventuellt lite större än andra.

En megastor milstolpe: Småfisarna bjuder oss på frukost på sängen. Varsin egenhändigt tillverkad macka med smör, skinka och onsalakorv!

Ingen milstolpe nu, men när de föddes... Vi har gjort hela den här högen. Det är coolt. Utslaget läge torsdag kväll.
En jättestor milstolpe: Mickes farmor Gerda fyllde 96 år i fredags. Hon kan mer om internationell fotboll än de flesta jag känner. Fint kalas med våfflor, grädde och sylt. Och fotboll, såklart.

Expedition i skogen med två tuffa killar i fredags em. Inte heller någon milstolpe, men ok, den platsar i kategorin "saker man upptäcker att man kan göra med barnen när de blir fem år".

En liten milstolpe: När man är så stor att man kan göra vad som helst med sin småkusin och ändå vara idol. Love tatuerade Eddie-Lee i helgen.

Definitivt en milstolpe. Vitt, vitt. Vi har aldrig haft vitt, vitt innan. Tror jag inte. Det är svårt att avgöra under alla lager av saker, kläder, damm, prylar och barn.

En gul och fin, men inte så viktig, milstolpe i hallen. Med en rosa viktig milstolpe till höger i bild.
Plussa på att jag överlevt en vända i löparskor vilket i sig borde räknas som en gigantisk milstolpe, årets första uteöl och att killarna ska på sitt livs första fotbollsträning imorgon.
Jag vet, inga milstolpar i ordets rätta bemärkelse men vad vill jag få fram då? Att visst händer det grejjer i småbarnslivet också. I lite olika format bara.

Måla, måla, måla...

2010-05-12T22:10:00.002+02:00

Elfborg har spelat skjortan av AIK. Micke kommer hem från grannens tv och slänger sig lätt lyrisk i soffan, slår på TV-sporten och kollar sammandraget från matchen (som han precis har sett...) och säger med bedjande stämma; "snälla, du kan väl titta nu och bli imponerad".

Denna något märkliga prioritering, fotboll framför målning, innebär att vi får ta strykning nr 2 - NU!! Jag hade hundra gånger hellre kraschlandat i sängen än målat. Men å andra sidan vill jag tusen gånger hellre ha ett vitt golv än ett gult. Så...

Nya projekt

2010-05-10T21:48:00.004+02:00

Vad gör man när våren vägrar släppa loss? När 7° räknas som värmebölja? Man drar igång nya inomhusprojekt! Kolla noga vänner för det är sista gången ni ser dessa gula trägolv. MålarMike ska snart äntra målardressen och göra vitt vitt.

Hampus är grannens katt som just har flyttat sin latrin från vår trädgård till grannens. Därför tycker vi lite extra mycket om honom just nu. Nea myser med universums gosigaste katt i em-solen...

...samtidigt som det görs premiärdopp några hus längre bort.

Genusteorier

2010-05-09T12:26:00.004+02:00

Jack och Love har gått till Emil. Ebba och Nova är här hos Nea. Alltså samma summa barn som det brukar men en tjejigare uppsättning. Helt otroligt vad tyst det är! Det är ingen myt att det låter mer om killar. Tjejerna pratar hela tiden men de skriker ju inte! Genusforskare som säger något annat än att det är inbyggda reflexer i medvetandet att bete sig som en kille eller som en tjej vet inte vad de pratar om.

Skulle bara säga det. Nu fortsätter jag stryka... (öh genus där också?).

Karaktär är en hal sak

2010-05-06T22:12:00.005+02:00

Nu ska vi se här. Om vi skulle prata lite om karaktär.

"Ett tämligen stabilt mönster av en individs egenskaper, såsom de avspeglar sig i individens förhållande till andra och till sig själv. Oftast räknas till karaktären personlighetens känslomässiga och moraliska egenskaper, medan intelligens och kroppsliga drag inte ingår".

(Redan här förstår man att karaktär är något krångligt).

Om lite drygt 4 månader ska jag stå i Stockholm i någon skog, troligen ute på Lidingö och våndas inför 2 timmars självplågeri. Ni hajjar - jag är on my way till mitt livs första lopp. Bland folk. Jag har aldrig sprungit längre än 2,5 km på rad tidigare. Men såklart, man ska utmana sig själv lite ibland. Möjligen finns det roligare sätt att göra det på än just genom att springa. Jag var inte på något sätt nykter när jag sa ja. Men springa ska jag.
Tänkte att det börjar bli hög tid att ta tag i det. Alltså; tre mornar i rad har jag ställt klockan på 05.30. Tre mornar i rad har jag ställt fram klockan en timme och somnat om. Tre mornar i rad har springgrejjerna legat kvar orörda på strykbrädan.
Ikväll gjorde jag ytterligare ett försök. Det gick bra de första 300 metrarna, sen skulle jag bara in lite till brorsan och säga hej. Och sen satt jag där. Och sen tappade jag sugen. Igen. Dessutom fick jag ont i foten.
Ni hör ju. Hur gör man. Var fan hittar jag en karaktär? På loppis?

Livet som nygift

2010-04-29T12:18:00.001+02:00

Livet som nygifta kan sammanfattas som såhär; Under april månad har vi inte varit hemma en enda helg ihop. I princip inte så många kvällar heller - före läggdags.

Imorgon kl 04.00 drar M till havet för havsöringfiske hela helgen. Men vi konstaterade att vi ses i maj.

Det blir mysigt!

Hemma igen

2010-04-27T12:51:00.004+02:00

Det gick jättebra både att komma till Budapest och hem igen.

Helgen har för övrigt varit hur bra som helst. Affärerna i Budapest gjorde sig en liten hacka i söndags, timmarna innan planet lyfte. Pubarna fick sig också en dos. För att inte tala om fiken.

Ville bara säga att jag är här igen. Bilder och annat kommer kanske orka hela vägen in här om min energi håller i sig till efter kl 21 ikväll vilket är ytterst otroligt.

Känns som om dygnet skulle behöva 8 timmar till. Förstår inte NÄR man någonsin ska komma ikapp. Hur man (jag) än gör så ligger jag efter på alla plan. Barnen, jobbet, hemmet, fritiden. Ska det vara så? Och jag som ändå brukar kunna tagga ner och ta det mesta med ro. Oavsett storlekar på kläd-, papper- och dammhögar. Men det funkar inte riktigt längre. Började sortera ut vinterkläder igår. Det tog en hel kväll. Och då är jag bara på skodelen än. Hur kan tre barn ha 45 par skor? Obegripligt. Nu får det fan va nog. Jag funderar på att slänga allt och börja från början.

Jag tror att ni vet precis vad jag menar. Det är inget unikt problem att ligga efter med livet. Det är väl bara att gilla läget, stänga av sensorerna och inrikta sig på det som är verkligt viktigt i livet. Och det lär inte vara om jag har ordning på vinterkläderna eller inte...

Oj konstigt

2010-04-22T13:43:00.002+02:00

Oj vad Milanoinlägget ser konstigt. Låter det va. Hinner inte fixa. Måste hitta bikinin...

Vulkan och Milano

2010-04-22T13:27:00.006+02:00

Svältfödd på resor de senaste 5 barnproducerande åren så har jag väl fått resa så det räcker senaste veckan. Flyg till Milano och därefter en bussresa genom Europa hela vägen hem...

Kom ner till Milano onsdag lunch. Allt lugnt. Inget om vulkaner än. Ut till mässan för att avverka så många hallar vi förmådde. Mycket kul att titta på. Hem, snabb omstassning och ut för middag. Förstå hur det känns att komma från ett kallt Sverige och placera sig på en uteservering mitt på Corso Como. Satt i kortärmad kavaj länge bara för att… Fortsatte vidare till Universitetet där Bolon hade ett samarbete med Jamie Hayón. Som ni ser var vi inte helt själva. Trångt!

Torsdag, mitt mission denna dag; besök på polisstationen. Tog taxi till vår partner i Milano för att få hjälp med översättning. Du åker inte till polisen med bara engelska i bagaget. Besöket över på 3 timmar. En station i Sverige känns som lyxhotell i jämförelse. När vi var klara pekade konstapeln på en svartvit stor inramad tavla. Vet du vem det är? Ja, sa jag (hade ingen aning). Han blev skjuten av maffian. I det här landet skjuter man varandra hela tiden. Med detta ville han ha sagt att mitt fall av bedrägeri (ett hotell som gått under jorden efter vår inbetalning) är inget att förvånas över. Vardagsmat i Italien.

Taxi till hotellet, en kvart för ombytte till finstassen. Sen vidare till Bulgari Hotell som är helt fantastiskt. Stiligt och lyxigt. Event med partners och arkitekter från hela världen. Startade med en 3-rätters middag sänd från ovan. Så fantastiskt gott. Sen iväg med hela gruppen till Zurich building där Bolon har installerat 20 000 m2 golv i en otroligt cool arkitektonisk byggnad som hyser ca 1 500 kontorister. Du rör dig inte fritt i byggnaden och får inte ta kort. Den stackars receptionisten hade fullt sjå att springa efter oss och hålla oss under uppsyn. Lyckad guidad tour följdes av en helkväll med hela Bolongänget på mysig restaurang Rigolo. Avslutade kvällen på Bar Basso. Fest långt ut på gatan.

Fredag. Vi börjar inse att det kan bli problem att komma hem… Väljer ändå att ta det lugnt på fm och ta oss till Via Tortona där det finns ett myller av utställningar och formgivare att se. Lunch på härliga Rosanna Orlandi, konceptbutik/café. Tyvärr gick min tid mest åt till att prata i telefon med Helen på Resia. Det luktar trubbel. Känner mig rätt splittrad. Hur fan ska vi komma hem?

Rosanna Orlandi - åk dit!

Em – vi tar oss till tågstationen. Får en chock när vi kommer in. Det är en miljon människor i kö. Helt galet. Ställer oss i kön och vet egentligen inte riktigt vad vi ska hoppas på. Hinner vi fram innan de stänger?? Efter 4,5 timme är det vår tur. Har fått tågnummer och tider från REsia men väl framme så finns inte den anknytning i den italienska datorn. Och eftersom det är Italien så blir jag inte ens förvånad när mannen i kassan meddelar att något internet har de inte att söka på. Några andra svenskar från Sony Ericsson dyker upp i vår kassa och vill kolla samma resa hem. Efter många turer fram och tillbaka hittar den stackars biljettmannen en resa som inte är riktigt raka spåret och inte helt säker heller. Till Köpenhamn. Ska vi köpa? Just då ringer min mobil. En vän på Tibrokök har hyrt buss som är på väg ner från Sverige till Milano. Han har platser över. Vill vi med? En hjälte!!! Vi blir yra av lycka och bokar 7 platser direkt. Problemet löst. Ingen biljett. 4,5 timmer på tågstationen till ingen nytta mer än att vi testat tålamodet. Där gick den fria eftermiddagen sin kos. Men vem fan bryr sig i det här läget. Vi har en resa hem!

Amin i randigt efter 2,5 h köande. 2 timmar kvar till luckan...

Snabbt hem till hotellet. Är jättesena till kvällens event. Snabb dusch, ombyte och taxi till FUWLs och Bolons event där det kryllar av människor. Vi hinner vara där en halvtimme, dricka lite drinkar innan det är dags att åka vidare och äta med alla från Bolon. Äter på en genuin italiensk restaurang på Corso Como. De glömmer ge mig huvudrätten men jag blev mätte ändå. Avslutade kvällen på ett - disco! Ramlar i säng vid femsnåret. Disco i öronen.

Lördag. Skulle egentligen åkt hem. Har istället en extra dag på stan. Tyvärr är det fler som har en extra dag på stan så det myllrar verkligen av människor. Lite grejjer till barnen sen var den shoppingen avklarad. Lunch och hem till hotellet. Packade, sov en stund och åkte sen iväg till kvällens event som vi Alexander Dahl bjudit in strandade svenskar till. Träffade en man som står bakom företaget vi besöker. En härlig man på 74 år med mer energi och glädje än någon annan jag träffat. Middag på det och sen hem till sängen. Tre timmars sömn innan resan hem till Sverige startar.

Taxi kl 05.30 till Lugano, en snabb frukost och sen in i bussen. Fick frontplatsen ihop med några journalisttjejer som fått nys om samma buss i sista sekund. Bästa läget med tv:n rakt framför. Tuffade sen sakta upp på autobahn och satte nyckeln i låset 26 timmar efter avfärd. Såna här bussresor har jag åkt på miljoner gånger innan men då som 17-åring typ. Nu 20 år senare känns inte kroppen riktigt lika medgörlig. Men äntligen hemma!

Varmkorv på autobahn!

Hann köra barnen till dagis och kramas riktigt mycket. Snabbt hem för dusch och en timmes sömn. Sen till dagis igen. Hade lova för länge sen att vara med just denna dag. Och vad bryr sig två 5-åringar om att jag inte sovit på 26 timmar? Upp med ögonen och in i leken. Fika på stan efter dagis. Gött att bara får mysa med finungarna igen.

Fika med randiga klubben.

Jäpp. Nu återstår nästa fråga. Budapest ikväll eller inte? Gissa hur sugen jag är? Ska göra sista packningen nu och invänta besked om planet lyfter eller inte. Bussresa från Budapest och hem tar 36 timmar. Underbart!

Fast i Milano...

2010-04-18T01:06:00.001+02:00

Tårar

2010-04-13T08:00:00.002+02:00

Kickstartar dagen med en skinande vit Ipren. Har just lämnat en förkrossad kille på dagis. Gråtande, skrikande klistrad mot fönsterrutan. Andra dagen i rad. Det gör ont i mammahjärtat. Små barn, små bekymmer jag vet... men det gör det inte roligare för det. Han är ledsen. Då blir jag ledsen. Så enkelt är det.

Utan kontakt med omvärlden

2010-04-09T12:03:00.007+02:00

Nu har det gått en dryg vecka sen tekniken försvann i huset. Inget bredband, således inget nät, ingen telefon, ingen tv och (här kommer paniken krypande) - ingen text-tv!! Ni förstår att vi är nära kollaps. Eller vissa delar av familjen iallfall. Tycker det är rätt lungt och skönt faktiskt. Man har liksom inga valmöjlighet. Vi kan kolla på gamla VHS-filmer på tv:n uppe. Och har vi tur så slipper vi det extremt höga biljudspipet som kommer efter ca 10 minuter. Telia detta jättemonster till företag har efter 1 timme i telefonkö idag lovat att vi ska få de prylar som saknas (och som de missat att skicka tidigare) tidigast på tisdag nästa vecka. Dvs en hel helg till utan text-tv och telefon.

En allmän uppdatering av tekniken i huset hade väl varit på sin plats. Men är inte nödvändig. Först ska investeras i trädgårdsgrejjer, växter, blommor, häckar, buskar, stamträd, krukor, utemöbler och veranda. Men innan det ska vi måla klart golven inne. Shining white. För en samling människor med grava problem att hålla rent längre än 10 minuter åt gången så är det väl spiken i kistan, men va fan. När det är rent är det superfint. Sen ska det upp en pippigul tapet i hallen, med fåglar på. Kommer bli en injektion att se den varje morgon. Jag blir glad bara jag tänker på den!
Så att vi helt saknar nät gör egentligen inget för här finns en miljon andra saker att lägga fokus på. Inklusive tre maxihuliganer.

Närmast ligger två härliga resveckor för min del. Tänk att kunna säga det! Jag som aldrig reser längre än till Vist Industriområde eller Limmared i vanliga fall. Först ut mässa i Milano och veckan efter det Budapest med vänner. Det hjälper upp min årliga reskvot med ca 100%. Nu ska trebarnsmorsan ut och luftas minsann.

För övrigt har våren kommit och att vi vet det med säkerhet är på det tydligaste tecken man kan få; grannarna kryper fram ur sina hålor. Lovade att inte lägga ut den här bilden på bloggen men nu när jag har lite kontakt med sajbern (via jobbet) så passar jag på ändå... Årets första utefika!!

Lite bilder

2010-03-31T21:42:00.005+02:00

iPhoto krånglar så jag kommer inte åt så många bilder. Inte för att jag har att ösa ur heller... Våra vittnen var snälla att ta lite bilder under själva vigseln. Men när vi försökte få ihop oss och barnen efteråt så vägrade två av dem (gissa vilka) att vara med på bild och gömde sig under bordet. Så gick det med det bröllopsfotot :-)

Besöksrekord

2010-03-22T20:54:00.003+01:00

Att gifta sig är visst bra om man vill bättra på besöksstatistiken haha. Kul. Fortsätt kolla in, snart kommer lite mer bilder. Inte just idag bara, har lite frugrejjer jag måste fixa först :-)

En litet bröllop

2010-03-21T22:16:00.003+01:00

JAG HAR VARIT OCH GIFT MIG LITE MEN KOMMER
SNART TILLBAKA :-)

Life is like a box of...

2010-03-07T19:49:00.002+01:00

Man vet aldrig riktigt hur det ska sluta. Satt i morse och skrev, ja ni kan ju läsa inlägget innan detta, om dagen som var så oplanerad i all sin härlighet. Vi tog oss i kragen och åkte till ishallen. Väl framme så var magsjuka nr 8 sen julas ett faktum.

Sådärja, bring it on bara. Vi är redo. Moppen och hinken står framme, här är rustat för krig!

Oplanerade timmar och träningsvärk

2010-03-07T09:19:00.003+01:00

En liten uppdatering så här på söndagmorgonen. Våra små duvungar har inte upptäckt fördelen med sovmorgon än. Rise and shine kl 6.30 när vi hörde Jack tassa in på Neas rum för att väcka henne. Mickes klocka ringde ungefär samtidigt. Fiske på hans agenda idag. På min? Ingenting mer än massor av oplanerade timmar att göra vad man vill med. Ibland känns en sådan dag faktiskt lite jobbig. Ibland, som idag känns det underbart. Har just avslutat frullen. Barnen kollar Saltkråkan, jag sitter jämte och läser Snabba Cash - fan vad skit det finns.
Nu står valet mellan att försöka ta oss upp i ishallen eller fortsätta gå här och mösa. Bio klockan tre med ofantliga mängder utlovade popcorn är nästa hållpunkt. Däremellan, nada.
Micke gick loss på lister och väggar med målarpensel i vitt igår. Nya taper, ny golvfärg och lite ny väggfärg är nästa steg. Känns som läge nu när barnen slutat köra bobycar och spela hockeymatch inomhus. Eller så är det vi föräldrar som sent om sider börjat sätta lite gränser.
Jag och Micke åkte kvällsåkning i backen i fredagskväll. Lånade skidor av Nordica men något strulade bindningen så jag tappade jag skidan mitt i högsta farta och kraschade. Just nu känns de som om jag stått och headbangat en hel natt. Stel och ont i hela kroppen. Åkte även ett par katastrofåliga åk i slalombana. Tävlingen gick ut på att ha två åk på så lika tid som möjligt. Med 8 hundradelars marginal låg jag rätt bra till. Delad etta. Att jag missade någon liten port på slutet trodde jag inte skulle ha så himla stor betydelse. Inget hade väl sett? Men jodå. Blev diskad precis före prisutdelningen ;-) Inget pris, men en himla mysig kväll blev det ändå.
Får ta tag i mina oplanerade timmar nu och göra något bra av dem. Innan de tar slut.

Bake off

2010-02-28T22:17:00.004+01:00

Idag har jag gjort stora simultantestet. Kl 9.30 i morse drog jag igång 3 bak samtidigt. I samarbete med tre duracellkaniner. Micke fyller år idag och vi andra gillar att baka. Alltså... ett matbröd, en kladdkaka, en marsipantårta och lite chokladbollar på det. Köket kl 11.30 såg inte likadant ut som det vi kom ner till klockan 9.00. Tre kilo mjöl på golvet och ett halv kilo på varje barnen.

Micke fixade maten och jag efterrätterna. Det säger en hel del om våra respektive karaktärer. Tyvärr.

Bring them on...

2010-02-21T21:38:00.003+01:00

Vi kör vidare på vecka nr 3 med vattkoppor. Neas tur den här gången. Jack och Love redan klara. Förbereder oss nu mentalt på ännu en natt med kli och gråt. Och lite mer mentalt till på en ny veckas pusslande med jobb och VAB. Har aldrig sett något föröka sig så snabbt som vattkoppor. Fascinerande!

Utan konsekvensanalys

2010-02-20T19:56:00.003+01:00

Då ska vi se. Jag har gjort det igen.
Vi ska baka. Jag funderar snabbt på om jag har allt hemma. Väldigt fort faktiskt funderar jag. För när vi ska börjar göra glasyren till kakan så finns inget smör kvar. Och ingen kokos heller. Och precis samtidigt välter Nea ut all mjölk. Så det är liksom kört ändå. Det blir en annan kaka än vad det var tänkt från början. Jag låtsas att det är meningen.

Ulricehamns Skicenter vs Val d'Isere

2010-02-19T21:16:00.003+01:00

För exakt 15 år stod jag troligtvis i en backe i Val d'Isere och funderade på hur galet bra jag hade det. En hel säsong med snö under fötterna. Satt väl där och stirrade på all vit härlighet och kände fullständig lycka. Sån frihet! Vad kunde någonsin slå det? Den frågan fick sitt svar idag. För de två små svarta prickarna på bilden är mina. Att se dem mitt i snöovädret, åka skidor ner för backen och sen vägra ta av sig pjäxorna eftersom det helt enkelt är roligare med pjäxor än med kängor. Den grejjen slår vilken frihet i Val d'Isere som helst.

Först röjj sen riv

2010-02-18T20:25:00.004+01:00

Eftersom Bygglov och Roomservice verkar vara svåra att få häng på så kör vi eget Roomservice här hemma nu. Började eftermiddagen med att måla. Då menar jag måla på riktigt. Jag på en loppisgrej, barnen på det de kom åt. Tjockare lager färg har jag aldrig sett någon åstadkomma tidigare. Halva burken borta i ett nafs.

Ungefär samtidigt fick Micke tag på yxa och blåställ och började riva. Underbart att se. Nu ryker det stickor. Under mars månad ska här även målas. Hallar, golv, väggar och förmodligen fler loppisfynd. Det står en hög på rad i källarn och väntar.

Hade några timmar själv hemma med mina minifixare häromdagen. Frågan var baka eller göra annat. Vi valde annat. Möblera om. Vilken kanonidé. Alla tre barnen heltaggade. Och med matta och tre små laddade medhjälpare kommer man långt. Släpade runt soffor, bord, bokhyllor, tvbänkar mm och bytte ordningen på allt, hängde om lampor och tavlor. Ny nätverkssladd inhandlades till TV:n som också flyttades. För säkerhets skull köpte jag fel första gången och fick packa in mig och tre barn i bilen en gång extra för att få hem rätt sladd från sladdaffären.
Insåg rätt snabbt att det inte var helt genomtänkt att mixtra med TVn just under OS. Vad skulle hända om jag inte fick igång den? Löste det genom att ringa min bror. Med sig hade han borr. För sladden var ju för enkelhetens skull tvungen att dras genom bjälklaget genom taket genom en del väggar för att komma ut där TVn skulle stå. Löste sig inte så jättebra men vi försökte iallafall. Micke fick en liten överraskning när han kom hem från fisket och möblerna stog på fel (eller eg rätt) ställen och tv:n var ur funktion. Men vi klarade även denna prövning och kom starkare ur på andra sidan...

Kalla fick sitt guld och vi hann se det. Från ny position.

Grrr

2010-02-18T20:23:00.005+01:00

Jag vet, vi gör en rolig lek. Vi tar alla kuddar och madrasser vi hittar och kastar ner för trappan. Så hoppar vi i dem. Och sen tittar vi på när mamma bär upp allt igen.

Babbel

2010-02-14T21:56:00.004+01:00

Vattkoppor har kommit och vattkoppor har gått den här veckan. Jack och Love fick dem exakt samtidigt. Nea som för det mesta vägrar göra som någon annan har naturligtvis hoppat över även detta.
Ingen höjdarvecka att ha sjuka barn på, men vilken är det? Lyckades till slut få i hamn Stockholmsresa genom att efter lite barnvaktspussel hinna med em-tåget i torsdags. Möbelmässa och massa annat kul på agendan. Har tyvärr inte en enda bild. I-phone är cool men bilder inomhus är den inte bra på. Hemma igen vid tre lördagnatt. Tassar in i sovrummet och somnar på två röda jämte Micke.

Lördag drar igång med buller och bång. Micke spelar morgonfotboll. Långfrukost. Fm-fika/halvlunch på stans enda fik med lekavdelning. En liten hörna med några böcker och plastgrejjer. Men det funkar. Tillbringade em i stadsparken med grannfamilj och barn. Kände tröttheten slå till med full kraft och fick vackla hemåt för att göra (värma rester) lite middag. Sen var frågan; Gå och dra en filt över huvudet och sova i hundra timmar eller göra något. Valet föll på göra något. På med mössor och långkallingar och upp på vinden allihop. Där är det inte sommarklimat. Röjjde i flera timmar och kände hur mycket enklare det blev att andas när röjjet var klart. Befriande. Nu vet vi vad vi har däruppe och dessutom finns det HUR mycket plats som helst över. Dags att åka på loppis igen!!

Alla hjärtans dagen blev fin den också. Fick en go sovmorgon och väcktes av tre små tassande ungar som bar på mackor, kopp med tepåse och en termos med varmt vatten. Tjusigt. Kände mig som drottningen av Saba. Frukost på sängen är min favoritgren.
Sen följde ett ganska arketypiskt upplägg i familjen Dower. Det blir bråttom. Vi har lovat barnen åka skridskor i ishallen. Kollar när den stänger. Oj då, om en timme. Alla fem går i pyjamas, bordet är fullt av pärlor och pärlplattor, frukosten knappt uppäten. Skapligt bråttom med andra ord. Allt lämnas i kaos. Jag upprepar ordet bråttom som ett mantra för barnen som är motiverade och därmed klär på sig själva tack och lov. Vi hinner upp till de sista 25 minutrarna. Avslutar med att käka kexchoklad och kolla isprinsessorna som tränar. Hem, lunch, ICA. Är fikasugen och ringer in brorsan med familj och mamma/pappa. Vispar ihop en kladdkaka tillsammans med mina tre medhjälpare som i vanlig ordning våldför sig på degkrokar och slickepottar. Och i slutänden även bunken. Fikar. Spelar fotbollsmatch med Jack och Love i vardagsrummet samtidigt som jag för en diskussion med M om hur vi ska möblera om. Vi är inte eniga. Det är vi inte. Inte alls. Men vi jobbar på det. Love vinner matchen.

Pannkakor till kvällsmat, inser att hela helgen varit en sockerchock. Men från och med imorgon är det sportlov och M är hemma med miniligan hela veckan och han har en något striktare syn på socker än jag. Så i slutet av veckan är de nog avvänjda igen. Lagom till lördagsgodiset.

Fotbolls-EM

2010-02-07T09:08:00.003+01:00

Detta konstverk hade Love och Emil fixat till på dagis i fredags. Ser ni vad det är?
Nästa års loga för fotbolls-EM.

Lite sjukdomshistorik

2010-02-07T08:52:00.003+01:00

Sen jul har vi snittat en magsjuka i veckan. Därefter urinvägsinfektion med inläggning på sjukhus. Följt av lite hederlig förkylning och feber varvat med en omgång magsjuka till. Och inatt kunde vi konstatera vattkoppor på två av tre små keruber. Men det fina med alla de här grejjerna vi har haft är att det går ÖVER. Så grattis till oss. Det går ju faktiskt över.
Hur den här veckan ska gå ihop vet vi inte riktigt än men vi filar på planerna. Helt klart ett uppdrag för Dower AB. För visst är det så det känns ibland. Som ett familjeföretag. Men såna ska ju skötas de också! Så bring it on!

Compact sleeping

2010-01-31T22:05:00.002+01:00

Micke, om du kryper ner i höger hörns fotända så tar jag vänster.
Sov gott...

Ensam hemma

2010-01-31T22:01:00.002+01:00

Idag har jag:

Ätit en näringsrik frukost...

...och kollat på elden.

Tid, tid, tid...

2010-01-28T20:44:00.005+01:00

Jag är en tidsoptimist i sann bemärkelse. Hämtade barnen vid halv fyra idag. Hade varit förutseende och packat ner skridskogrejjerna med hopp om tur till sjön. Jack och Love blir eld och lågor och klär på sig i rekordfart. Går till nästa avdelning för att hämta lilla fröken också. Inte fullt lika pigg. Faktiskt ganska supertrött. Hon ligger och sover i soffan. Hm, två toppade hockeykillar och en nertaggad brutta. Den ekvationen är ingen baggis. Men 3 mot 1 vinner så det blir skridskor på sjön - ändå. Nea är ilsken hela tiden, killarna jätteglada.

Åker en stund, sen ringer farmor och farfar och undrar om vi snart är hemma. De längtar efter småfisarna och vill gärna träffas. Står utanför vårt hus. Vi packar raskt (!) ihop oss och åker hem, klockan är fem. I bilen kommer Love på att jag har lovat dem att vi skulle baka muffins idag varvid jag bums drar igång ett muffinsbak men kommer samtidigt på att vi måste ha någon form av kvällsmat också och börjar skala potatis mitt i baket. Och så på med lite kaffe. Och röjja undan det värsta i omgivningen. Barnen är hungriga och våldför sig på smeten så fort jag vänder ryggen till. Någonstans här inser min svärmor att det är bäst att gripa in för att det inte ska gå helt överstyr. Känner mig väldigt tacksam för det och undrar i mitt stilla sinne varför det oftast alltid är så här det slutar. Tusen projekt på samma gång, helst i omöjliga kombos. Men med lite hjälp blev det både kvällsmat till oss och muffins och kaffe till farmor och farfar.

Ska gå raka vägen till sängen nu. La mig sent och vaknade tidigt, ungefär runt halv fyra inatt av en liten Early bird som ville upp och kolla tv. Dessutom hade pannan stannat mitt i natta så Mike var tvungen att gå upp och dra igång den. Tillbringade sen resten av natten i en minimal Klippansoffa liggandes sked med lilla fröken Ilsken. Inte mycket sömn att prata om där inte. Hade annars en jättemysig kväll igår med trevlig sällskap, god mat och mycket prat om kärlek, liv och död. Sånt ger enormt med energi i vanliga fall. Och det gjorde det även igår. Men jag missade nog bara var i kroppen det lagrade sig för just nu känner jag mig mest som en - äh kommer inte ens på vad det kan va. Något gammalt, blekt, trött och tomt. Men lite sömn nu så är jag som ny imorron. Promise!

Nördar

2010-01-28T20:41:00.002+01:00

Bosse Bildoktorn och Knut Knutsson på samma kvadratmeter. Fantastiskt roligt. Jag älskar folk som brinner för något. Det blir så härligt nördiga. Därför älskar jag dig Mike!

Massa musik!

2010-01-26T20:05:00.002+01:00

Idag har jag fått massor av go musikinspiration som ett brev på posten. Tack tack C :-)
Jag återgäldar vederbörande med följande morgonstory. För jag vet att det gör att han känner att hans fru är ett under av ordning i jämförelse med mig. Annars är det eventuellt inte många mer än jag som tangerar hennes prestationer... ;-)

Mike åkte hemifrån med mina husnycklar. Kunde alltså inte låsa huset. Åkte och lämnade barnen på dagis. Ringde mamma och bad henne plocka fram extranyckeln. Körde upp till henne och hämtade dem. Lite lagom stressad men nöjd över att ha löst problemet sätter jag mig i bilen - och åker förbi huset utan en tanke på varför jag just för 2 minuter sen har hämtat extranyckeln. Väl på jobbet parkerar jag bilen. Kollar ner i knät och undrar vad det är för något som ligger där? Men oj, nyckeln. Bara att backa ut bilen och åka hem och låsa. Det är så ONÖDIGT som någon i min omedelbara närhet skulle uttrycka sig. När han inte hör kan jag eventuellt hålla med. Lite.

Bullar och Iphonar

2010-01-25T21:10:00.002+01:00

Just nu bakar jag inte bullar. Det gjorde vi häromdagen. Jag och tre bagarungar. Jäklar vilken diciplin dessa små ugglor kan uppbringa om de bara brinner för något. Och just denna gång brann de för bullarna. En stund iallafall. En diskade, en vispade, en penslade.
Min favoritfärg just nu är nog bull-ljusbrun. Det är väl det jag försöker återge här men det funkar dåligt.
Det gör även mitt försök att få ordning på min splångans nya Iphone. Det står retfullt tydligt för mig att jag sparat vartenda nummer i min gamla telefon inte på SIM-kortet som man tydligen ska göra. Är det sånt man bara vet? Jag har ett väldigt kort förflutet ihop med mobiltelefoner. Fram tills för ett år sen (när jag bytte jobb) delade jag och Mike på en föråldrad stackare. Varken jag eller M använde den speciellt ofta. Så ni får förstå. Det här är ett jätteprojekt för mig. Inga nummer och bilderna kom inte heller över. Men det gör de kanske inte. Nä, borde väl sluta vika ut mina brister och inkompetenser här offentligt.

Men hur fan får man den att funka???

Långkalsongens lov

2010-01-24T21:48:00.006+01:00

Yä, vi är tebaks. Familjen noppiga tighta trikåer har gjort comeback den också. 5 stycken i samma snajdiga outfit. Helgen har gått i långkalsongens tecken. Till skillnad från förra helgen som var fantastiskt rolig men en smula rund så har detta varit en helg med mycket sunda inslag. Eller om jag tänker efter...
Lördag:
- Fm-långfika hos brorsan: Bullar, kakor, kaffe.
- Skidåkning på golfbanan: kakor, varm saft,
- Em-fika hos grannarna; glass, kaka och kaffe.
- Rejäla mängder lördagsgodis.

Söndag:
- Kör igång med 11-fika; bulle, kaka och kaffe.
- Lunch såklart följt av efterrätt; glass och kaffe.
- Kvällsmat såklart följt av lite rester från lördagsgodiset...

Allt är relativt. Men mellan alla fikor har vi varit ute massor. På längdskidor, stjärtlappar och snowräjsrar. Ingen alkoholhalt högre än cider på 0,7%. Ja, det duger.

Karin, Jonas, Ella och Ruth har varit här hela dagen idag. Tur vi känner varandra väl för gissa min dagens outfit – noppriga craft.

Comebacken kommer ibland väldigt snabbt...

2010-01-20T21:48:00.002+01:00

Usch, jag saknar det här. Det är något med hela berättargrejjen jag gillar. Läste någonstans att någon bloggade och samtidigt lärde känna sig själv. Det finns förmodligen både andra och effektivare sätt att göra det på, som inte kräver något utrymme i offentligheten. Men det är helt klart en tanke. För varje rad jag skriver så måste jag ändå tänka efter; Hur tänkte jag då, hur kändes det, vad gjorde jag då osv. Och plötsligt får man lite perspektiv. Ett bra perspektiv i all hets från morgnar med lämning av en ambulerande cirkus till jobbet med - ja en ungefär lika ambulerande cirkus till hämtning och resten av hela alltihopa - livet.
Jag kan inte rå för det men jag gillar hela bloggrejjjen. Att få så fritt tillträde till andra människors ord och liv. Jag gillar att läsa det någon annan har skrivit. Någon annans tankar. Jag är nyfiken på någon annans tankar, uppfattningar och åsikter. Det är ju kul! Intressant. Oavsett om det innehåller världspolitik eller vardagspolitik på hemnivå.
Så ja, jag kommer väl hänga här lite då och då ändå.

The end. Igen.

2009-12-21T15:44:00.003+01:00

Bloggvänner och andra vänner nu pausar jag ett tag. Känns så skönt att låta datorn stå. Sluta skriva kommer jag aldrig, men jag får hålla till godo med mina 4 dagböcker istället. Jag började skriva dagbok när i första klass. Första "inlägget" är faktiskt från julafton 1981. Och sen har jag aldrig riktigt slutat. Jag kan inte låta bli. Min egen teori är att jag är så vansinnigt glömsk och genom att skriva ner allt som händer så finns det som hänt, om inte i minnet, iallafall på papper. Trygghet för mig.

Familjen Annorlunda, som inte är så annorlunda för de har bara 3 barn och det har vi också, var här igår. Glögg, julmust, köttfärssås, glass och mysigt sällskap. Mer än så behövs inte för att livet ska kännas ganska komplett. En go helg till ända tas vid av en långlång ledighet. Både jag och Mike är lediga den här veckan. Bonus på alla sätt. Brasan brinner, barnen har en kompis här, Amin har precis varit här med Bolon-katalogen som kollats igenom en sista gång innan den går i tryck. En sista genomgång, en kaffe på det och så tuta och kör. Nu är det lov!

Har plötsligt eoner av tid över. What to do? Måla om hallen - har ingen färg. Kan inte bestämma oss heller för den delen. Här får det gro några år innan beslut tas. Kanske kan bli ett nyårslöfte. Att sluta tänka så förbannat mycket och länge utan chansa lite ibland. Har även två loppisfynd från i lördags stående i källaren. Men om jag gissar rätt - ingen färg till dem heller.

Imorgon blir det skidor på. Backen öppnar och jag ska hämta upp min brorson tillika gudson imorgonbitti för en tur till backen där jag planerar att köra skiten ur honom ;-) Tror jag åker på däng. Men man ska sikta mot stjärnorna för att komma någonstans i livet.

Livet e gött. Ha det nu fint så får vi se om vi hörs och syns längre fram.

Granen har landat!

2009-12-17T21:51:00.006+01:00

Hämtade granen idag. Den jättefina och därtill ganska jättestora. Om man jämför med utrymmet som finns över i våra rum. Halva får plats i bilen, den andra halvan hänger utanför. Såklart, var annars. Baxar in den i hallen och vidare till ett hörn i rummet. Sen sker det som alltid sker. Jag håller i granen, lite lätt sådär, Mike kryper på alla fyra och skruvar och skäller för att jag inte håller tillräckligt still. Same procedure...
Under tiden sitter Love och ritar, som han gör 90 % av sin vakna tid, Nea tar en tupplur, klockan 18.30 - det är så himla lämpligt och Jack går omkring och undrar lite över vad vi gör. Det är saker överallt men jag orkar inte ens tänka på att det möjligtvis känns lite rörigt. Vi är ju lediga nästa vecka och hinner röjja då. Tills dess lär det se utom som kraschen här hemma. En krasch med en gran mitt i.

Lagom tills granen är på plats kommer Nea traskande med gossedjuret. Nyvaken. Och det roliga kan börja. Pyntet. Fri tillgång till pyntkistan. Minikeruberna sköter det på egen hand...

...och placerar 80% av grejjerna längst ner. Så årets upplaga är eventuellt inte helt symmetriskt pyntad, definitivt inte by the book och det hänger lite allt möjligt i den där granen men den är...

...grym!

Lyckorus

2009-12-17T21:28:00.005+01:00

Sitter i bilen på väg till jobbet, snorkallt, det snöar. Kan inte låta bli att åka förbi backen och kolla, ser att de sprutar snö!!!. Humöret stiger med 1000%. Blev nästan tårögd. Vred på volymen på max och diggade som en galning sista biten till jobbet. Satan va gött – det är vinter på riktigt!!!

Nu fattas bara att någon kastar en 3-månadersresa till Alperna i knät på mig. Eller 4 dagars i Åre. Eller 2 i Hemsedal. Eller en onsdagkväll i Ulricehamns Skicenter... Har ett enormt starkt uppdämt behov av skidåkning i hjärta och själ. Många graviditeter och barn har dykt upp de senaste åren och gjort det lite omöjligt. Men mig veterligen så klarar jag faktiskt denna säsong :-)

Hämtar tack och lov tidigt idag. Tack och lov för jag vill inte missa första snön. Får på oss vinterstassarna på rekordtid och uuuuuut. Åker pulka, gungar, skottar löparbanor i snön och har springtävling. Under snöskottningen börjar jag och Micke snökrig med skyfflarna. Jag får 3 kilo i ansiktet. Och ska ge igen. Tar ett jättelass - kastar - och får inte ett klockrent kast rätt i ansiktet på Jack som råkar stå i vägen. Världen går under och jag sjunker långt ner på rankinglistan. Hjälper upp det hela genom att åka och hämta gran. In med alla snötomtar i bilen och iväg för att hämta den största granen i detta husets historia.

Vackert, vackert.

Det är yrt i huövet!

2009-12-17T21:01:00.001+01:00

6.35. Går upp lite på gränsen för sent. Tar en lite längre dusch än tiden tillåter. Kommer sen på att jag måste packa skorporna till Neas ”fröknar”. Vi bakade igår. Och Nea ska till doktorn så hon behöver äta en macka. Fixar lite frulle till henne. När det är dags för alla att åka till dagis går jag fortfarande i morgonrock. Inget gott tecken. Sneglar på klockan. OK, det funkar, i med högsta växeln bara. Rekordsnabbt klar. Men sen börjar det yra till i huvudet. Ut och låser. Shit var är telefonen. In och leta. Hittar den inte. Ringer på den. Jaha, var den där. Ut och låser. Shit jag måste ha med plånboken. Var är den? In igen. Där, bra. Åker varvet på stan och gör alla morgonärenden för jobbets räkning. Shit, kommer på att jag glömt maten hemma. Tar svängen förbi hemma eftersom jag ändå är i närheten. Haaaaalt i backarna, får prova 2 olika innan jag kommer upp. In och hämtar maten i kylskåpet. Kommer på att jag kanske eventuellt kommer frysa på jobbet idag. Det är ju minusgrader (ute). Hämtar en extra tröja. Åker till jobbet. Framme på jobbet. Shit, maten står kvar i hallen hemma.

Att det ska va så svårt!!

Karaktär, själsläggning, moral, sinne

2009-12-15T20:19:00.001+01:00

Min dotter som är 2,5 har knivskarp karaktär. Den har hon inte ärvt av mig. Hon bestämde sig på 2 sekunder för att lämna napparna till tomten, lämnade dem (till Daniel Göök dock) och har sedan dess inte rört en napp. Hon hittade 3 stycken i gårkväll. Undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå. MEN - hon tog dem, slog in dem i ett paket som hon ska lämna till sin lillkusin Eddi-Lee. Detta paket har hon sovit med under armen inatt. Men provstoppat en napp i munnen? Nä, inte ens en tendens åt det hållet. DET kallar jag karaktär.

Allt detta tänkte jag på igår när jag gick och rotade i skåpen efter godis eller något annat som kunde dämpa det akuta sockerbegäret. Kan hon kan jag... eller? Så nu är det slut på detta grava sockermissbruk. Micke suckar åt mig. Och jag förstår honom. Det är inte första gången jag har bestämt mig. Men jag tänker banne mig inte bli slagen av en 2,5-åring. Därtill är min tävlingsinstinkt alldeles för stark.

IRL på riktigt

2009-12-10T21:02:00.006+01:00

Har ni inte fått nog av ert eget så får ni här en extra omgång IRL.

Hämtar på dagis. In med hela härligheten i bilen. Som är en buss som vi kallar för Larsson. Har ingen aning om varför. Men den är bra, det är bara att kasta in grejjerna. Inga packningsproblem. Någon sa att de inte skulle kunna skaffa fler barn än två för de ville inte riskera att behöva köpa en sån ful bil som vi har. Men hallå! Snacka inte skit om bilen som räddade tillvaron för vår del under en ganska lång period när vi drogs med dubbelkärra, enkelkärra, trehjulingar, bobbycars, barnstolar bla bla.

Men tillbaks till IRL. In med alla i bilen. Ner till stan (går på 1 minut, stan är liten) och ut med alla. Försöker att inte få dem överkörda direkt. Sen försöker jag ha alla inom någon form av synligt avstånd. Det går dåligt men jag hittar alla i leksaksaffären. Och det är helt ok för det var målet. Nea skulle få välja en sak för att hon lämnat iväg sina nappar. Sen började cirkusen på allvar. Alla tre pratar i munnen på varandra. Jack och Love är överivriga i att hjälpa Nea välja så de föreslår allt i hela affären. Sak för sak. Hon blir helt vilsen. Till slut hjälper jag till och ger henne två val. Det funkar.

Men DÅ precis blir Love toanödig. Mitt i leksaksaffären. Och det blir Jack också. Och det är panik. Får snällt fråga om vi kan få låna en toa. Jag och tre barn smyger in på lagret. Det går inte på 2 minuter för dem att bli klara. Speciellt inte när alla tre dessutom klär av sig ytterkläder, mössor, handskar och slänger lite här och där. När Love vill börja klä av sig sin långärmade t-shirt sätter jag ner foten och säger ifrån.
Efter en kvart är vi klara och kan traska ut igen. Betalar och försöker gå till bilen. I sakta mak. Har inte heller speciellt bråttom. Skön känsla.

Utmanar oss allihop genom att ta med mig alla tre in i fantastiska lilla mysiga butiken Hjärtat där det är trångt om saligheten. Saker överallt. Ömtåliga saker. Men det går jättebra. De är små hjärtan alla tre och jag är glad. De får varsin liten tomte som det snöar om när man vänder på den. Det hör väl till att man har minst en sådan under sin barndom?
Sen kommer vi hem. Alla engagerar sig i Neas nya "Barbiedocka". En stor och en liten. Micke kommer hem, dricker glögg, grillar korv i kaminen. Pratar och myser lite med kidsen innan vi går upp och läser saga och avstyr diverse bråk. Alla skriker i munnen på varandra ett tag, förbannade över helt olika saker. Känner hur det arga börjar bubbla över i mig, men Micke håller sig lugn och då biter jag också ihop. De är väl trötta. Men jäklars vilken ljudvolym. Lille Skutt-tårar från tre håll. Och vi är två.
Enkel matematik; en man kort. Det är väl snarare ett möjligt skäl att hålla igen på antal barn. Inte hur ful bil man måste köpa...

Önskelista vs realistisk dito

2009-12-10T20:38:00.005+01:00

Min önskelista: (förutom frisk familj och fred på jorden), semester i alperna, semester i soligt land, en månads totalrenovering av huset (helst utfört av någon annan), fritt spelrum i valfri inredningsbutik. Eller loppis. Nya skidor, ny cykel, en bastu mm.

Realistiska listan: Ny tvättmaskin. Ny diskmaskin. Mm jättekul. Tänk vad roligt det ska bli att få ta hand om det aldrig sinande tvättberget med hjälp av en ny tvättmaskin som glänser där nere i karga källaren. Som om det skulle hjälpa... Men det är bara att skörta iväg med pengarna och sedan försöka glömma så fort som möjligt. Det är en resa för 2 till Alperna. Inte mer än så.

The last napp

2009-12-08T21:06:00.005+01:00

Lukten av nybakad sockerkaka mötte oss i dörren. Det, en skällande Sigge och en fantastisk mormor. Så mysigt att komma hem till ett upptänt hus och nybakat fika.

Sen dags för nästa big issue för dagen. Nea hade vunnit en tävling och skulle få hämta ett paket hos tomten på stan klockan 17.30. Som den tuffa brutta hon är så nöjde hon sig inte med det utan hon skulle lämna napparna till denne snälle tomte samtidigt. Det kom hon på själv idag några timmar innan. Sagt och gjort, vi gick rundan i huset och samlade in de nappar vi kunde hitta. Förpassade dem ner i en plastpåse och gick ner till stan.
Nu föll det sig lite oturligt att tomen inte kom. Istället dök Daniel Göök från Näringsliv Ulricehamn upp för att dela ut paket. Inget ont om Daniel Göök, men någon tomte är han inte. Nea höll stadigt i sin påse med nappar och undrade var tomten tagit vägen. Men efter lite övertalning så blev det så till slut att Nea lämnade sina nappar till Daniel som i sin tur lovade att lämna dem till tomten när han kikade förbi nästa gång. Lite udda kan man tycka men funkar det bara så spelar det väl mindre roll. Jack och Love lämnade sina till ugglemor. Nea lämnade sina till Daniel Göök.

Så fick hon också sitt paket. Stort och tungt. Och som toppen av denna supereftermiddag tittade vi in till Lena, tillika moster, frissa och vår personliga socialhjälp, som fick klippa luggen och spraya med glitterspray.

Mycket funderingar på vägen hem om innehållet i paketet. En barbiedocka var den hetaste gissningen. Förväntan.
Väl hemma igen satt nästa överraskning i soffan och väntade. Farmor och farfar på visit innan bion började för att säga hej och lämna julklapp från gammelfarmor Gerda. En VM-boll till killarna och en Nike-tröja till Nea. Omedelbart och uppriktigt uppskattat av alla parter.
Det stora paketet öppnades och visade sig innehålla ett familjespel. Från 10 år och uppåt så vi får avvakta en sådär 5-6 år till. Såg roligt ut. Kan säkert komma till användning. Lill-Nea såg lite förvånad ut men lika nöjd ändå.

Och hur gick det första kvällen utan napp då? Bra ända fram till klockan åtta. En halvtimmes ångest och sen la hon sig jämte Mike framför tv:n och tröstades. Och med tanke på hur knäpptyst det är där uppe så är det fler än en som sover. Hoppas nu natten håller sig lika lugn. Jag behöver sova!!

Läsvärt? Allt är relativt...

2009-12-07T22:42:00.010+01:00

2-skift idag. Börjar misstänka en viss okoncentreration eftersom jag sitter och tar meningslösa kort på mig själv med datorn istället för att göra klart det jag borde...

För nu har jag hamnat deeply i förnekelsefasen; Gör så mycket onödiga saker som möjligt på datorn en stund så kanske PPT:n är färdigt när jag tittar på den nästa gång.

Bra dag annars. Kom hem lite senare än vanligt från jobbet. Möts av tända ljuslyktor på trappan, levande ljus i köket, dukat bord, speedade, glada ungar och glad Mike. Lite ljus och livet känns plötsligt väldigt relaxat. Så enkelt det kan var ibland.
Hemlagad fiskgratäng serverades. 2 av 3 barn tvärvägrar att smaka. Och pang så krackelerade idyllen en aning. Jag har en liten, ganska stark, längtan till den dagen barnen äter det vi äter utan kommentarer mer än att det var jäkligt gott.

Lite fix och trix och rätt var det är så är barnen ätna, badade, gosade med och nerbäddade. Kvar fanns jag, Mike... och två datorer. Jättepraktiskt, istället för att prata mejlar vi med varandra. Skitbra och effektivt. Klartext och inga kommunikationsproblem... Äh, skoja bara. Sicket trams. Ska kolla efter om den där PPT:n har blivit klar än ...

Motorsågsmassakern?

2009-12-06T19:58:00.004+01:00

PANG sa det. Mitt i natten. Både jag och Micke flög upp. Smög runt i husets alla vrår och kollade. Inget såg konstigt ut. Mysko. Det lät verkligen högt och som om något gick sönder. Jobbigt. Gick och la oss. Märkte att jag var hungrig. Övertalade Micke att följa med mig ner i köket för att bre en macka. Ville ha uppbackning om motorsågsmassakern eventuellt gick lös i huset någonstans. Somnade om efter en stund nöjd med att ha en sovmorgon att kassera in idag.

Lugna gatan hela dagen. Jag och Nea gick en sväng på stan och kollade julstämningen. Relativt svårt i regn och plusgrader. Men tomtarna kämpade tappert på med pepparkakor och önskelistor. Micke och killarna tog cyklarna till stan på em och jag och Nea hängde omkring här hemma. Mysigt att få lite tid tillsammans med dem en och en ibland. Det är de och vi inte bortskämda med. Å andra sidan har de det rätt bra förspänt genom att alltid ha varandra.

Gjorde mysigt för dem i kväll och lekte restaurang. Dukade upp för dem vid lilla bordet framför tv:n. Och ungefär samtidigt som jag förmått alla tre att sätta sig ner och börja äta ringde det på dörren. Sen satt noll ungar vid bordet och åt. Lars gjorde sitt bästa för att dra upp volymen till oanade höjder och lagom tills de nått kokpunkten tackade de för sig och kvar var jag och tre topptrimmade barn.

Ska nu slänga ett eller två ögon på mejlen och veckolistan innan jag ska sjunka ner i soffan jämte Mike och dricka te som lovar lugn och ro på kvällen. Inte för att jag tror det behövs. Kommer somna innan jag hunnit landa i sängen.

En radda grejjer från veckan

2009-12-05T23:46:00.004+01:00

Veckans dagar trillar iväg. Vad händer? Är det för att man är så dålig på att leva i nuet som det går så jäkla snabbt? Ändå har jag varit oerhört bra på det just den här veckan som varit fylld till bredden. Så någon tid att inte leva just för stunden har varit omöjligt. Ett livat jobb i kombo med föräldramöte, gympauppvisning, tjejmiddag, meditationskväll, socialt umgänge och tomtepromenad. Det är mer än man kan säga om andra veckor. Men så känns livet rätt gött för tillfället också.

Här kommer en radda bilder i dålig kvalitet tyvärr... Men bloggar med bilder är roligare än de utan har jag läst, så håll till godo.

Bamsegympa. Spanien hör till familjen.

Tjejmiddag hos Mia som är bäst på jul. Hon frossar i jul och gör det väldigt bra. Julklappsutdelning – så här glad blev Mia för Lindas klapp.

Efter förmiddagsfika med grannarna stassade vi om för Tomtepromenaden i Hökerum. En 3 km lång runda i skogen med tomtar, jesusbarn, korvgrill, chokladhjul, tipspromenad, godispåsar, glögg och mycket annat. Micke stog och grillade korv (vilket känns, han luktar som en Sibyllakiosk) och vi andra tog oss runt med god assistans av Brittis och Ulf som...

...även såg till att vi fick glögg, julklappar, kvällsmat och efterrätt. I ungefär den ordningen.

Nu är det time for bed. En tidig lördagkväll känns mer än ok. Dessutom min tur att ha sovmorgon imorgon och det är jäkelen en av veckans höjdpunkter i hård konkurrens med allt annat.

Förstapris igen

2009-12-04T18:21:00.004+01:00

Jag är en tävlingsmänniska i dess värsta form. Trots det har jag ingen prisvägg någonstans. Inte en pokal, inte en buckla. En låda full med hästrosetter från 84, det är väl det då. Så det känns jäkligt fint att jobba på ett företag som kammar hem buckla efter buckla. Eller vad man nu får...

I natt kom ett sms på mobilen från Helen på plats i New York. Det stod; vi vann!
Vår kollektion Twilight från 09 blev för ett tag sen nominerade till priset Best of year Product Design Award 2009 av magasinet Interior Design Magazine. Och visst blev det vinst. Tjong, tummen upp.

Tummen upp även för Micke som står i köket och ropar att maten är klar. Jag drar.

I´m in!!

2009-11-30T20:57:00.002+01:00

305:- fattigare.
För det är vad det kostar att springa livet ur sig på Lidingöloppet. Anmälde mig idag efter att Josse ringt och påmint mig. Tilläggas bör att detta lopp är i slutet av september - nästa år. Har slagit någon form av rekord i planering här. Mig veterligen har jag aldrig någonsin tidigare vetat vad jag ska göra så långt tidigare. En graviditet är ju bara 9 månader. Och den vet man i normalfall inte om förrän efter ett tag heller. Äh, ja. Det känns bra det här. 1,5 mil. Hur svårt kan det va... Träning? Kör mental ikväll. Det är viktigt har jag hört.

Glöggen kallar, skål mina vänner!

Helgblandat

2009-11-29T19:40:00.007+01:00

Det blev en, in i minsta beståndsdel, lugn helg. En uppåtkurva på fredagen följt av en ordentligt lutande neråtkurva lördag-söndag. Inte så att det var något negativt med det. Bara neråt på frekvenskurvan liksom. Ni hajjar. Lördag - fridens förmiddag med adventspyssel innan min hela härlighet kom hem. I lugn och ro stöka runt på vinden och förbanna att inte Micke fått sköta allt ihoppackande från förra årets julstök. Det hade varit så mycket enklare att hitta då. Det finns en anledning till Anneli gjort en karikatyr av mig som ser ut så här:
Enda skillnaden är det mörka håret. Nycklarna på släp och plånboken på vift är still going...

Nöjd med mig själv och mitt fix mötte jag Micke som kom hem med tre sovande barn i bilen. Tog en kopp ihop och packade sen för dagens höjdpunkt. Bowling, chokladboll och coca-cola. Succé! Iallafall hela vägen fram till hemfärd. Liten dipp i humöret som dock räddade upp med någon form av muta eller hot. Kommer inte exakt ihåg, men det funkade. Hamburgarafton, godispåse och katten Gustaf-filmen. För 54:e lördagen i rad. Men det är ändå något skönt invant i proceduren. Alla glada och sockerchocken kom lagom till klockan 20.30. Omgivna av tre duracell-barn försökte vi uppbringa någon form av relaxad stämning men det lyckades illa. De la sig samtidigt som oss. Ingen vuxentid på tu man hand denna dag. Men bra ändå.

Söndag, om möjligt ännu lugnare. Jack och Love försvann upp till Emil efter frukost. Utstyrda med ryggsäckar och fotbollskläder. Nea fick syn på Ebba i hennes trädgård och agerade fort och haffade henne. Skulle killarna skulle hon. Ha kompis alltså. Det är inte lätt att vara minst alla gånger.

Cyklade ner på stan på em för fika och inköp av enar, enris och julblommor. Korvgrill i kaminen och sen åkte Micke iväg på fiskeresa med fiskeklubben Salmoniderna. En fin samling människor vars stora intresse är att fiska och gladlynt göra narr av varandra. Hoppas de får en go dag imorgon.

Har nu plöjt igenom en Pippifilm, stoppat tre små godbitar i säng och sjungit vaggvisor på begäran. Och eftersom morgondagens grejjer redan är packade så återstår väl bara för mig att bädda ner mig och öppna nyinköpt bok. Eremitkräforna av Anne B Ragde. Del 2 av 3. Första boken heter Berlinerpoplarna. Läs den!! Vet också att det ligger en påse bullar i frysen. Det måste väl vara den ultimata söndagsavslutningen. Te och bulle på sängen. Nyttigt också.